Olli-Pekka Penttinen vill möta studenterna – både på webben och i föreläsningssalen

På webbkurserna kan läraren följa hur studenterna lär sig, säger universitetslektor Penttinen. Han lade ut sin undervisning på webben redan en lång tid före coronakrisen.

När studenterna öppnar en kursuppgift ser de först en semesterbild: en man på en gata i Milano. De undrar kanske om läraren eventuellt har laddat upp fel fil.

Men det är fråga om helt rätt bild. Den utgör en av uppgifterna i en kurs som handlar om riskerna med kemikalier.

– Jag använder en hel del olika typer av uppgifter, till exempel bildanalys. Milano är den mest förorenade staden i Europa. Den lider av svåra luftföroreningsproblem, förklarar universitetslektor Olli-Pekka Penttinen.

Penttinen finns själv med på det fotografi som han laddat upp för uppgiften. Bakom honom kan man se en fotoutställning som breder ut sig över gatan i Milano. Bilderna är från Tjernobyl. Studenternas uppgift går ut på att upptäcka hur verkningarna av olika kemikalier syns på fotografiet. Uppgiften är typisk för Penttinen: den sporrar till diskussion och passar bra för webbundervisning.

Närvarande på webben

Penttinen har jobbat vid Helsingfors universitet i nästan 20 år. Hans kurser handlar om bland annat ekotoxikologi och bedömning av riskerna med kemikalier. Dessutom ger han studiehandledning.

– Jag njuter av två saker i både undervisningen och studiehandledningen: att möta studenterna och att hjälpa dem.

Penttinen ordnar merparten av sin undervisning via webben. Även om han inte fysiskt är på samma plats som studenterna, är han i hög grad närvarande på sina kurser. Studenterna får ställa preciserande frågor och reda ut sådant som blivit oklart. Penttinen svarar, kommunicerar, kommenterar och ger respons. Ibland kan till och med en hel föreläsning bestå av sådant som studenterna funderar på.

Undervisningen utgår från studenternas behov

För tio år sedan, när Penttinen började undervisa via webben, motsatte sig en del studenter alternativet att studera på distans. Några hotade rentav med att kedja fast sig vid pulpeterna med handbojor. Trots det flyttade Penttinen sina undervisningshelheter till webben.

– På sätt och vis gör jag ingenting märkvärdigt på webben. Min tanke är att kurserna helt enkelt är undervisning, inte webbundervisning eller föreläsningsundervisning.

Under årens lopp har Penttinen experimenterat, bett erfarnare kolleger om hjälp och lyssnat på respons. Den finansiering som han har fått från Lärarakademin, nätverket för framstående lärare, har han använt för bland annat studentintervjuer. 

– Undervisningen måste utgå från studenternas behov. Jag har försökt se till att det finns någonting för alla på webben: olika slags undervisning och möjligheter att lära för olika slags studenter.

Penttinen fyller sina kurser med inspelade föreläsningar, direktsändningar, små och mer omfattande uppgifter samt grupparbeten. Efter bästa förmåga uppmuntrar han studenterna att diskutera och kommentera. Bland annat har en Q&A-kedja visat sig vara en bra undervisningsmetod. Där bildar studenterna en kedja av frågor och svar kring ett tema som läraren valt.

Kurserna innehåller också exempel, bland annat fotografier, från Penttinens eget liv. På så sätt ser studenterna att kemikaliseringen har kopplingar till allas liv. Vid sidan om det får de bekanta sig med sin lärare.

Svar från andra deltagare är till hjälp vid lärandet

Universitetsstudenter får inte på långt när alltid personlig respons, men Penttinen kommenterar alltid sina studenters skriftliga arbeten. Han tar sig tid att göra det, eftersom studenterna har berättat att de uppskattar att få respons.

Dessutom granskar Penttinens studenter varandras arbeten. Varje students uppgifter granskas av två deltagare. De får då tillgång till en bedömningsmatris, det vill säga en tabell avsedd för bedömning, som berättar vad man bör fästa vikt vid.

– Studenterna är bra på att bedöma och de tar responsen på allvar när den kommer från en annan deltagare och inte från en sådan här ömsint universitetslektor.

När kursdeltagarna granskar varandras arbeten ser de varandras svar och kan lära sig av varandra.

På webben kan de inlämnade uppgifterna vara offentliga, och då ser alla kursdeltagare varandras lösningar.

– Studenterna tar uppgiften på allvar och jobbar ofta oerhört fint. 

När någon skriver en bra essä eller skapar en fin portfolio kan Penttinen fråga om han får presentera arbetet för de andra kursdeltagarna eller använda det som exempel för kommande studenter.

Webben lagrar lärandet

Under webbkurserna är läraren och studenten inte nödvändigtvis en enda gång på plats samtidigt, men enligt Penttinen spelar det ingen roll.

– I föreläsningssalen märker jag när studenter saknas, och jag undrar om de som är frånvarande kommer att hänga med på kursen. Frånvaro stör inte på samma sätt på webben.

När diskussionerna och svaren sparas på lärplattformen ser läraren vad studenterna har tagit in och vad som behöver repeteras. Webben visar studenternas lärande. 

Penttinen vill utmana lärarna att fundera över vilken undervisning som alltjämt bör ordnas i föreläsningssalar. Lönar det sig kanske att utöka webbundervisningen också annars än på grund av coronaviruset? 

Penttinen anser att flexibel webbundervisning passar bra för dagens studenter och dagens studier. Studenterna får sammanjämka jobb, studier och livet i övrigt precis som de vill.

– Jag har på skoj funderat på att starta nattföreläsningar. Jag blev inspirerad när jag såg en video av en professor som satt och läste en bok i skenet av levande ljus. All undervisning behöver ju inte vara så allvarlig.