I autonomitidens Finland var straffen hårda

Straffsystemet i autonomitidens Finland var betydligt strängare än i de övriga nordiska länderna. En ny doktorsavhandling utmanar tidigare uppfattningar och ger ny kunskap om utvecklingen av antalet fångar i Finland.

– Man har tidigare utgått från att det var på grund av de politiska kriserna i början av 1900-talet som fångantalet i Finland började skilja sig från de övriga nordiska länderna. Den felaktiga bilden orsakades av att det inte har funnits tillräckligt med material. Min studie visar att fångantalet faktiskt började skilja sig markant redan efter 1867, säger doktorand Miikka Vuorela.

Efter 1867 minskade antalet fångar i Norge, Sverige och Danmark men höll sig på en stabil nivå i Finland. Fram till slutet av seklet var fångantalet i Finland därmed betydligt större än i de övriga nordiska länderna.

I sin doktorsavhandling ”Autonomian ajan rikos ja rangaistus oikeustilaston valossa: tutkimus rikollisuuden ja rangaistuskäytännön kehityksestä Suomessa ja muissa Pohjoismaissa vuosina 1809–1917” (ung. Brott och straff i autonomitidens Finland i ljuset av rättsstatistik: en studie om utvecklingen av brottslighet och straffpraxis i Finland och de övriga nordiska länderna 1809–1917) försöker JM Miikka Vuorela skapa en helhetsbild av hur den statistikförda kriminaliteten, straffpraxisen och fångantalet utvecklats i autonomitidens Finland. Dessutom jämförs Finland systematiskt med de övriga nordiska länderna. Forskningsstudien består av tre huvudavsnitt som handlar om brottsligheten, straffpraxisen och fängelsesystemet.

Ett parallellt fängelsesystem i Sibirien

På 1800-talet förändrades straffrätten och straffpraxisen. Det stränga straffsystem i Sveriges rikes lag från 1734 som följts i Finland blev under seklets lopp så småningom lindrigare och lagen verkställdes inte bokstavligt. Avrättningar enligt lagen gjordes om till deporteringar till Sibirien, och även de flesta kroppsstraffen omvandlades i hovrätterna.

I utvecklingen mot en lindrigare straffrätt kom Finland emellertid flera årtionden efter resten av Norden. Med hjälp av nytt material visar Vuorela att straffsystemet i Finland i slutet av 1800-talet i sin helhet var betydligt strängare än i de övriga nordiska länderna, även med hänsyn taget till skillnaderna i kriminalitet.

Finlands strängare kriminalpolitik var till stor del en följd av den politiska ställningen som ett storfurstendöme under Ryssland. Till exempel levde det som värst lika många deporterade finländare i Sibirien som det fanns fångar i de inhemska fängelserna.

– Deporteringarnas följder kan kanske bäst sammanfattas med att konstatera att Finland på 1870-talet hade ett parallellt system för frihetsberövande i Sibirien som var lika omfattande som det inhemska fängelsesystemet.

I Vuorelas studie bedöms för första gången följderna av deporteringarna till Sibirien för fångantalet i Finland och för det straffrättsliga systemets stränghet.

Från landsbygdskriminalitet till stadskriminalitet

I början av 1800-talet var Finland fortfarande ett utpräglat jordbrukssamhälle, vilket märks tydligt när man betraktar dåtidens kriminalitet och straffpraxis. Kriminaliteten och kontrollen av den koncentrerades till landsbygdsområdena, och de vanligaste brottsrubrikerna man dömdes för var lönskaläge och skogsåverkan, det vill säga virkesstöld.

Det mest betydande enskilda fenomen som påverkade kriminaliteten i Finland på 1800-talet var de stora hungeråren på 1860-talet. Denna period resulterade i den första statistikförda brottsvågen i Finlands historia, ett fyrfaldigande av stölddomarna på två år.

Forskningsstudiens kapitel om sexualbrott utmanar en uppfattning som framförts i de tidigare finländska undersökningarna, nämligen att våldtäkter inte skulle ha varit så vanligt förekommande i jordbrukssamhället.

– I min undersökning försöker jag visa att det låga antalet våldtäktsdomar snarare berodde på ett rättssystem som var ofördelaktigt för kvinnor än på att det inte skulle ha förekommit några våldtäkter, säger Vuorela.

Under seklets gång började domarna i allt större utsträckning gälla stadsförseelser, som onykterhet. Samtidigt började brottsrubriker som handlade om att skydda samhällets moraluppfattningar – till exempel lönskaläge, sabbatsbrott och ärekränkning – så småningom försvinna från domstolarnas dagordningar.

Unikt material

I tidigare kriminologiforskning har autonomitiden ägnats liten uppmärksamhet. En anledning torde vara den dåliga tillgången till statistik från Finland, vilket även har satt sina spår när det gäller nordiska jämförelser.

För sin studie har Vuorela samlat in och sammanställt tidsseriematerial från gamla statistikböcker, årsberättelser och fångförteckningar. Detta omfattande statistiska material sträcker sig till 2019 och kommer att gynna många forskare när det blir publicerat fritt tillgängligt för alla. Före Vuorelas forskningsprojekt började den tillgängliga statistiken över fångantalet från 1882 och statistiken över domar och påföljder från 1891. Tack vare det nya tidsseriematerialet börjar statistiken över antalet fångar nu från 1810 och den övriga rättsstatistiken från 1842.

Till exempel fångstatistiken har samlats in från kronofängelsernas fångförteckningar som innehåller en namnlista med alla fångar som hållits i fängelserna under en viss månad.

– Materialet i sig är tämligen exceptionellt. Det kan till och med handla om de internationellt sett längsta sammanhängande rättsstatistiska tidsserierna som samlats in för hela stater, säger Vuorela.

 

***
JM Miikka Vuorela disputerar den 19 februari 2021 klockan 12.15 vid Juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet om ”Autonomian ajan rikos ja rangaistus oikeustilaston valossa: tutkimus rikollisuuden ja rangaistuskäytännön kehityksestä Suomessa ja muissa Pohjoismaissa vuosina 1809–1917” (Crime and Punishment according to Justice Statistics during the Finnish Autonomy: The Development of Crime and Sentencing Practices in Finland and the other Nordic Countries in 1809–1917). Disputationen äger rum på adressen Porthania, Föreläsningssal III, Universitetsgatan 3.

Disputationen kan också följas genom denna videolänk: https://helsinki.zoom.us/j/62562813196?pwd=Wjd2ZzQrSlRDVDlIVVRRYkxJWk0x…

Opponent är juris doktor, forskningsdirektör, docent Jussi Pajuoja från Östra Finlands universitet och kustos professor Kimmo Nuotio. Doktorsavhandlingen har handletts av professor Tapio Lappi-Seppälä.

Avhandlingen publiceras i publikationsserien Tutkimuksia från Institutet för kriminologi och rättspolitik.

Avhandlingen finns även i en elektronisk form och kan läsas i Helda.

Disputandens kontaktuppgifter:
Miikka Vuorela
Tfn 050 563 4477
miikka.vuorela@helsinki.fi
@miikka_vuorela (Twitter)