Liisa Oikari, museologi

Liisa Oikari kom till universitetet med en museikarriär i baktankarna. Hon hade redan föremålskonservators examen i bakfickan, men det fanns inga lediga tjänster och hon tände inte på tanken att grunda eget företag. Museer och deras verksamhet däremot intresserade. Oikari sökte, kom in och började studera etnologi och museologi vid Helsingfors universitet.

– Inom etnologin var det speciellt föremålskulturen som intresserade mig, alltså ett mycket traditionellt forskningsrön inom etnologin. I dagens läge är etnologin ändå ett mycket bredare fält och forskningsobjekten varierar väldigt mycket.

Som valfria studier läste Oikari traditionella museivetenskaper: kulturarv, konsthistoria och museologi. Redan under studietiden fick Oikari jobb på museum. Såsom många andra studerande hittade hon sig som guide på Nationalmuseet.

– Jag fungerade som frilans-guide, vilket betydde att jag hade goda förutsättningar för att passa in jobbet med studierna. Jag drar faktiskt fortfarande frilans-guidningar på Nationalmuseet då och då.

Samtidigt inledde Oikari också sina studier i museologi. Den teoretiska infallsvinkeln i studierna fick en mer praktisk motvikt i arbetslivet.

– Museiarbete lär man sig, tycker jag, bäst genom konkret arbete på museum. Däremot erbjuder studierna expertis och insyn i teorin och ideologin bakom museiväsendet. Då man förstår den teoretiska grunden får museiarbetet en djupare betydelse.

Det som Oikari finner speciellt tilltalande med museer är deras nära förhållande till historia, tid och föremål.

– I museer får man en inblick i det förflutna genom föremål som riktiga historiska personer har använt. Samtidigt får man en ny tidsuppfattning. Det är sist och slutligen inte så länge sedan Mannerheim levde, fast det kanske känns avlägset för oss ibland.

Utöver Nationalmuseet jobbar Oikari på Gallen-Kallela Museet och Mannerheim-museet, som är hennes huvudsakliga arbetsplats. Oikaris arbetsuppgifter i de olika museerna varierar. I samtliga är fokus ändå på arbetet med samlingarna, och speciellt i Mannerheim-museet har Oikari stort ansvar för dem.

– När jag började på Mannerheim-museet gjorde jag en projektartad kartläggning av allt material som fanns i museisamlingen. I samma veva utarbetade jag en plan om vad som borde göras för att vi skulle få ett bättre grepp om samlingen och bättre kunna berätta om dess innehåll för publiken. I anknytning till det arbetet gjorde jag en massa förteckningar, kontrollerade i hurdant skick föremålen var och hjälpte museipersonalen att undersöka föremålens historia. Nu fortsätter jag arbetet genom att jobba för att planen angående samlingen realiseras.

För Oikari har arbetsplatserna öppnat sig i huvudsak via universitetet. Hon uppmuntrar studerande att ta tag i alla tillfällen och se vart vägen leder.

– Då det kommer till Mannerheim-museet, sökte jag mig ursprungligen dit för att avlägga sommarstudier. Mannerheim i sig intresserade mig inte särskilt mycket då, men jag tog tillfället i akt för att avlägga sommarstudier, då jag inte hade hittat ett egentligt sommarjobb. Samtidigt lärde jag mig att Mannerheim faktiskt är en väldigt intressant figur. Även om något ämne inte är just det som man själv brinner för, betyder det inte att ämnet inte skulle kunna vara intressant.

Museibranschen i Finland är liten och kompakt. Oikari hälsar nya studerande att det lönar sig att besöka olika museirelaterade evenemang under studietiden. Då är deltagaravgiften ofta lägre och man får chansen att lära känna olika viktiga aktörer i branschen.

– Under studierna i museologi uppmuntrade lärarna oss att lära känna våra medstuderande, eftersom vi i framtiden skulle bli kolleger. Det är mycket lättare att göra samarbete med folk som man känner.

Museer är ändå inte bara till för folk som arbetar i kulturbranschen. Med sina valfria studier kan man specialisera sig till sin fördel på arbetsmarknaden och söka sig till uppgifter som passar just en själv. Till exempel studier i astronomi kan visa sig vara överraskande värdefulla om ett museum eller en annan aktör som är specialiserad på just det ämnet behöver museologisk expertis.

– Det harmar mig fortfarande att jag inte tog kurser i astronomi. Under gulisåret var det meningen att jag skulle ta några kurser i astronomi, men det blev aldrig av. 

Liisa Oikari. Kuva: Tuula Ylikorpi.