Forskning under vintern

Ekologisk och fysiologisk forskning om växter har traditionellt utförts under tillväxtperioden. Viloperioden har närmast uppfattats som en ogynnsam tidpunkt, under vilken växterna endast måste uthärda. Vintertida forskning har närmast fokuserat på växternas köldhärdighet, kyltorkningsfenomen och skador som uppkommit under övervintringen.

Vinterekologisk forskning har blivit allt mera allmän under de senaste åren. Den anslutna bilden visar ökningen i publikationer om vinterekologiska ämnen från 1970-talet fram till år 2016; publikationernas antal är tagna från databasen Web of Science genom att kombinera sökorden “winter” och “ecology”. På 1970- och -80-talen var den årliga mängden av vinterekologiska publikationer mycket blygsam, men från 1990-talets början har antalet publikationer ökat snabbt. Insikter om klimatförändringen har sannolikt bidragit till denna ökning.

Antal vetenskapliga publikationer om vinterekologiska ämnen 1971-2017.

Nya forskningsrön har förändrat uppfattningen om vinterns betydelse för växterna. Istället för att vara en viloperiod, uppfattas vintern nu som en aktiv period vad gäller växternas ämnesomsättning. Förhållandena under vintern inverkar dessutom på växtens tillväxt, blomning och förökning under sommaren. Vintern inverkar också betydande på olika processer på ekosystemnivå: till exempel är fotosyntes och andning under vintern en väsentlig del av kolets kretslopp i ekosystemen.

På denna sida beskrivs i allmänna ordalag centrala forskningsresultat från vinterekologiska publikationer. Resultaten baserar sig huvudsakligen på de resultat och publikationer som uppnåtts av forskningsgruppen Plant Ecophysiology and Climate Change vid Helsingfors universitet. Forskningsresultat som ansluter sig till vintern kan också hittas på bloggen Kasvien neljä vuodenaikaa (på finska) som gruppen upprätthåller.