Keynote-talare

 

Swati Parashar

Swati Parashar är biträdande professor i freds- och utvecklingsforskning vid institutionen för globala studier på Göteborgs universitet. Hon är också biträdande forskare i Centre for International Studies and Diplomacy (CISD), på SOAS-universitetet i London och gästforskare vid Malaviya Centre for Peace Research på Banaras Hindu universitetet i Varanasi, Indien. Hon har tidigare varit gästforskare vid Centre for the Study of Developing Societies (CSDS) i Delhi. Parashars forskning och undervisning behandlar kopplingen mellan feminism och postkolonialism och fokuserar på konflikter och utveckling i Sydasien. Hon är speciellt intresserad av narrativ om våld, olika uttrycksformer av våld och våldets könade karaktär och inverkan på samhället. Hon är författaren av boken Women and Militant Wars: The Politics of Injury (Routledge: London, 2014), medredaktör (tillsammans med Ann Tickner and Jacqui True) av boken Revisiting Gendered States: Feminist Imaginings of the State in International Relations (OUP: London, New York, 2018) och medredaktör (med Jane Parpart) av boken Rethinking Silence, Voice and Agency in Contested Gendered Terrains (OUP: London, New York, 2018). Parashar är medlem i biråden för tidskrifterna International Feminist Journal of Politics och Millennium: Journal of International Studies. Tillsammans med Marysia Zawleski, Cristina Masters och Shine Choi är hon medredaktör för bokserien 'Creative Interventions in Global Politics'. Hon har också i över ett årtionde varit en aktiv medlem inom det styrande rådet i samfundet för internationella studier (ISA) och agerat som ordförande för sektionen för fredsforskning, samt som medlem i sektionerna för feministisk teori och genusvetenskap och kommitteen för akademisk frihet. Dessutom har Parashar medverkat aktivt i internationell media som en op-ed-skribent och kommentator på radio och tv.

Abstrakt: 

Ordinary Lives and the Certitudes of Violence: Rethinking Accountability and Justice

We inhabit the era of certitudes, and certitudes are violent. Discussions on the nature of violence itself has produced discursive certitudes that become obstacles in the pursuit of peace and justice. The attention to violence in public discourse is enhanced by extensive 24x7 media coverage of war affected landscapes, injured and mutilated bodies, blood, gore and displacement of people, all of which demonstrate the rupture of ‘normalcy’ and exceptionality. What does not get as much media/scholarly attention and does not make it to the public discourse are certain other kinds of violence and mass atrocities where the death and suffering are neither a rupture of everyday life, nor a body count that can be routinely sensationalized and evoked in the nurturing of political constituencies and in demands for accountability. These are slow, unaesthetic and ordinary deaths of ordinary lives. Consider, for example, that we pay attention to war bodies and fleeing refugees from Iraq and Syria, but very little attention is given to emaciated and 'feminized' bodies dying of hunger and famine in Yemen. In this talk, I focus on the ways in which we have normalised and masculinised what and how we know of violence.  I am interested in the visual, discursive and ethical exclusions and inclusions of political violence in particular, when and who maybe outside or inside it, and how it is significantly gendered. Why it is important to talk about violence, where the violence occurs, what counts as violence and who gets to speak about violence. Most importantly, how can we reframe and reclaim violence in the pursuit of justice?

 

 

Sima Shakhsari

Sima Shakhsari undervisar på institutionen för genusvetenskap och sexualitetsstudier vid University of Minnesota. Hen är intresserad av transnationell feministisk teori, transnationella sexualitetsstudier, icke-eurocentriska queer- och transstudier, mellanösternstudier, imperium, militarism, nyliberal governmentalitet, digital media, flyktingstudier, diaspora och politisk antropologi. Hen avlagde sin doktorsexamen i kultur- och socialantropologi vid Stanford University och har agerat som postdoktoral forskare vid Wolf Humanities Center i University of Pennsylvania och vid institutionen för genusvetenskap i University of Houston. Shakhsari var biträdande professor i genusvetenskap och sexualitetsstudier i Wellesley College före hen flyttade till Minnesota år 2016. Hen har också lång historia av aktivism inom queer- och kvinnoorganisationer i San Francisco. Shakhsaris artiklar har publicerats i Feminist Review, Journal of Middle East Women’s Studies, International Journal of Middle East Studies, Sexualities Journal, Queer Necropolitics och Transgender Studies II. Hens kommande bok Politics of Rightful Killing: Civil Society, Gender, and Sexuality in Weblogistan” (publiceras 2019 av Duke University Press) analyserar Weblogistan som en plats för cybergovernmentalitet, där både nationella och nyliberala subjekt produceras genom online och offline praxis och beteende som är heteronormativt och normaliserande. Forskningen som Shakhsari gör för tillfället undersöker hur iranska queer- och trans-asylsökande könas, rasifieras och kodas sexuellt och nationellt i Turkiet, Kanada och USA då de förflyttar sig mellan nationsgränser. Shakhsaris pågående forskning behandlar också online och offline ”gränser”, sexuella normer, religiösa diskurser och geopolitiska frågor under Kriget mot terrorismen.

Abstrakt: 

Violence of Freedom: Loaned Life and Rightful Killing

In this talk, I will focus on the conjoined politics of death and democratization under the rhetoric of rights.Postulating life as an asset that is afforded, denied, or conditionally loaned to populations that hold different value in relationship to the abstract notion of rights, I explore how notions of sexual rights and liberation are deployed by liberalizing projects that sanction violence in the name of democratization. Risky populations, those who are seen as containing the risk of “terrorism” while being represented as victims in need of rescue and protection, live a loaned life that is contingent on compliance and benevolence: The benevolence of liberalizing regimes depends on the compliance of risky subjects with geopolitical interests (make live only if) and temporality of rights (make live only as long as). Focusing on the “crippling sanctions” that have made life for most Iranians—especially the most vulnerable—unlivable, I argue that slow death is not the unintended effect of liberalizing projects (including the sexual liberation projects), but their very goal. 

 

 

Kathy Sanderson

Dr. Kathy Sanderson är biträdande professor i Human Resources (HR) och organisatoriskt beteende på Lakehead University i Thunder Bay, Kanada. Hon undervisar HR och organisatorisk beteendeanalys. Hennes främsta forskningsintressen är emotionell misshandel i arbetslivet, dåligt ledarskap, arbetsplatsmobbning och kulturell ödmjukhet. Tidigare har hon jobbat som verksamhetsledare i paramedicinska organisationer, bl.a. i mentalvårdsenheter och i enheter som jobbar mot våld i nära relationer, sexuell misshandel och missbruk. Sanderson har medverkat i feministiska organisationer och feministisk forskning hela sin karriär. Hon har kandidatexamen inom administration (BAdmin), magisterexamen i Management (MMgt) och har doktorerat i Philosophy in Management (PhD). Dessutom är Sanderson en legitimerad psykoterapeut i Ontario i Kanada, där hon jobbar med arbetsplatsrelaterad krishantering med både ledning och anställda.

Abstrakt: 

Coercive Control in the Workplace:  Repositioning Ostracism and Emotional Abuse in a Violence Framework

Consistently, workplaces attempt to address aggression with conflict management practices.  These approaches are largely ineffective, place blame on the victim, and potentially increase incidents of abuse at work. In this keynote, Prof. Sanderson will bring together the fields of intimate partner violence and abuse in the workplace.  Drawing on her experience as a women’s shelter director and researcher of harm at work, the parallels between the two abuses will be explored. Using examples of ostracism and emotional abuse at work, workplace aggressions will be repositioned within a violence context. Reframing workplace aggression with a coercive control lens will present new options for interventions, which focus on victim safety and risk assessment, rather than reconciliation.