Abstrakt

Abstrakt som pdf-fil

Plenarföredrag

Docent Johanna Isosävi, Helsingfors universitet 

Johanna Isosävi är forskare i sociolingvistik och hon har fokuserat på tilltal och artighet. Läs mera om Johanna här: http://johanna.isosavi.com

Abstrakt:

Namn och globalisering: interkulturella attityder till namnbruk

Varje kultur har sina egna normer för namnbruk. När kulturer möts, märker man att uppfattningarna om bruket av namn varierar. I detta föredrag visar jag för det första hur franskspråkiga personer bosatta i Finland upplever bruket av finska namn. Mina exempel kommer från fokusgrupper där informanterna diskuterade artighet i målkulturen (Isosävi 2020a; Isosävi 2020b). De franskspråkiga informanterna uppfattade att det finska sättet att använda endast ett för- eller efternamn i politiska intervjuer eller i arbetskontext som uppseendeväckande, till och med chockerande. För det andra diskuterar jag i min presentation vilka effekter globaliseringen har på bruket av förnamn. I den amerikanska kafékedjan Starbucks är det kutym att baristan frågar  efter kundens förnamn. Detta bruk har importerats till Finland och Frankrike, även om man i dessa länder inte är vana vid att använda förnamn i kundservice. Enligt vår studie om finska och franska Starbucks-kaféer (Isosävi & Lappalainen 2015) var attityderna till bruket av förnamn polariserade. En del av finländarna och fransmännen hade en negativ inställning: bruket av förnamn kändes främmande och uppfattades som för intimt och som ett marknadsföringstrick. Den andra delen av informanterna uppfattade utländska influenser i form av förnamn som positiva: de hörde till personlig kundservice och var funktionella. Språket förändras, men framtiden kommer att utvis om man fortfarande länkar bruket av förnamn i kundservice till amerikansk kultur. Om denna länk försvagas, kan bruket av förnamn i kundservice bli mer allmänt.      

Referenser

Isosävi, Johanna 2020a. Cultural outsiders’ reported adherence to Finnish and French politeness norms. Journal of Pragmatics 155. 177–192.

Isosävi, Johanna 2020b. Cultural outsiders’ evaluations of (im)politeness in Finland and in France. Journal of Politeness Research 16:2. 249–280. 

Isosävi, Johanna & Lappalainen, Hanna 2015. First names at Starbucks: a clash of cultures? In Address practice as social action (eds.) Catrin Norrby & Camilla Wide. London: Palgrave Macmillan, 97–118. 

 

PhD Guy Puzey,  University of Edinburgh

Guy Puzey forskar i lingvistiska landskap och möten mellan olika språk, politik och identiteter. Läs mera om Guy här: https://www.ed.ac.uk/profile/guy-puzey

Abstrakt:

Namn utan grenser? Internasjonale perspektiv på namnebruk i pass og andre identitetspapir

Dette føredraget vil granske namn og identitet med utgangspunkt i det heilt konkrete, nemleg identitetspapir. Slike dokument høyrer kanskje til den såkalla «banale» nasjonalismen, men ordet legitimasjon seier mykje om verdien deira. Eit pass kan stadfeste at vedkommande i statens auge har løyve til å reise til eller bu i ein viss stat, og den sørgjelege situasjonen til papirlause migrantar vitnar om kva det kan bety å ha dei «rette» papira.

Kva skjer med namn og identitet når eit menneske kryssar statsgrenser? Reglementa for grensekontroll varierer frå ein stat til ein annan, men der det finst betente grenseovergangar, kan som oftast representantar for den utøvande statsmakta krevje at reisande viser fram eit pass, ID-kort eller liknande dokument der både personnamn og stadnamn (f.eks. fødestad og namnet på staten) inngår blant andre vesentlege personalia. Identitet er mykje meir enn berre elementære biografiske opplysningar, men ved å analysere korleis styresmakter bruker namn i slike skriftlege kulturprodukt, kan vi forstå meir om statens namngjevingsideologiar og rammene for namn og identitet i samfunnet, samt høvet mellom staten og individet generelt.

Slike dokument byr på utfordringar ettersom personleg identitet er flytande. Kva skjer med namn og identitet når eit menneske får ny statsborgarskap, men lovverket om personnamn i det eine landet er i strid med det andre? Kva om denne nye statsborgaren har endra namn? EU- og EØS-statsborgarar kan oppleve fri rørsle for personar, men kva med fri rørsle for namn? Desse kan sjå ut som primært byråkratiske spørsmål, men dei kjem inn på fleire grunnleggjande rettar.

Føredraget vil sjå på dette temaet gjennom to metodologiske linser. Den første tilnærminga inneber å granske identitetspapir som delar av eit språklandskap der språk- og makthierarki vert synlege. Den andre tilnærminga inneber å undersøke sjølvetnografiske metodar for å reflektere på eigne røynsler med personnamn i forskjellige lovverk.
 

Sektionföredrag

Terhi Ainiala, Ulla Hakala & Paula Sjöblom. Helsingfors universitet, Åbo universitet

terhi.ainiala@helsinki.fi

Abstrakt:

Kommunens namn i kommunsloganer: onomastiska och varumärke perspektiv

De flesta kommunerna i Finland har en kommunslogan som används för att marknadsföra en kommun. I bästa fall har sloganen en motiverad anknytning i kommunens strategi, samt lyckas framföra kommunens mission, förstärka dess image och minnesvärdhet. Många kommunsloganer är däremot intetsägande och gammalmodiga och till och med någonting att skratta åt. Enligt vår åsikt finns det en bristande förståelse för sloganer som marknadsverktyg. I vårt tvärvetenskapliga projekt vill vi ta reda på de lingvistiska val som utnyttjas i nuvarande kommunsloganer och utforska deras förmåga i att främja kommunens rykte och synlighet. 

I föredraget fokuserar vi på kommunsloganer som har sin utgångspunkt i kommunens namn. Vi analyserar de olika sätt som kommunens namn kan fungera som en motivation i kommunsloganer. De preliminära resultaten visar att kommunens namn kan påverka sloganens utformning både fonologiskt, morfologiskt och semantiskt. Till exempel en finsk slogan Iissä on ideaa (”Det finns idé i Ii”) baserar sig på en allitteration.

Som material använder vi både de nuvarande kommunsloganer och resultat av en enkät till kommunala tjänstemän. Vid sidan av den onomastiska analysen undersöker vi sloganer från varumärke perspektiv.
 

Sofie Laurine Albris, Universitetet i Bergen

lausealbris@hotmail.com

Abstrakt:

Personnavne med genstande og genstande med personlighed - om grænser mellem mennesker, objekter og “personhood” i skandinavisk jernalder

Projektet ArcNames, som afsluttes maj 2021, har arbejdet med personnavne fra skandinavisk jernalder i arkæologisk belysning. I oplægget opsummeres resultaterne af projektet. Der lægges særligt fokus på relationer mellem mennesker og genstande ud fra arkæologiske betragtninger om objekters karisma, biografier og personlighed. Dette perspektiv inddrages i en diskussion om brug af genstande i personnavne og om jernaldermenneskets opfattelse af personlighed og identitet. 
 

Emilia Aldrin, Högskolan i Halmstad

emilia.aldrin@hh.se

Abstrakt:

Vad säger väl ett namn? Förnamnets betydelse för människors uppfattning om etnicitet.

När människor och kulturströmningar rör sig över nationsgränser och språkliga gränser följer personnamnen med. På så sätt har namnskicket förändrats och berikats genom historien – och med den ökade globaliseringen och migrationen fortsätter detta i vår tid. I det här föredraget diskuteras förnamn i samtidens Sverige som ursprungligen bildats på andra språk än svenska. Det övergripande syftet är att undersöka vilka konnotationer dessa namn kan ge. Inom namnforskningen har man använt begreppet ”kulturellt markerade namn” (Frändén 2010, Aldrin 2011) utan att empiriskt belägga förekomsten av sådana konnotationer. Inom forskningen om diskriminering utgår man också ofta från att namn kan förknippas med personer med en viss etnicitet (se t.ex. Bertrand & Mullhainatan 2003, Carlson & Rooth 2007, Bursell 2014). Det saknas dock studier som direkt belägger ett sådant samband. Det saknas också studier som närmare belyser vilka faktorer som påverkar namnens konnotationer i detta avseende. Centrala frågor som tas upp i det här föredraget är: Påverkas människors uppfattning om ett förnamn av vilket språk det är bildat på, vilken kultur det förknippas med, i vilken mån namnstrukturen avviker från majoritetsspråkets, om namnet är välbekant eller mycket ovanligt, och om det rör sig om ett kvinnonamn eller mansnamn? Vidare kommer jag att beröra i vilken mån konnotationerna skiljer sig åt mellan olika åldersgrupper och kan antas förändras över tid. Diskussionen baseras på en kvantitativ enkätundersökning genomförd under 2019 och 2020 med tre deltagargrupper: högskolestudenter, vuxna med akademisk examen och pensionärer med akademisk examen.
 

Emilia Aldrin & Linnea Gustafsson, Högskolan i Halmstad

emilia.aldrin@hh.se

Abstrakt:

Människans möte med kommersiella namn: beskrivning av ett projekt och en ny metod

I föredraget presenteras ett projekt i uppstartsfasen som handlar om kommersiell namngivning ur ett mottagarperspektiv. Kommersiella namn innebär en möjlighet för människor att urskilja relevanta företag, varor och tjänster och göra en inledande värdering av deras specifika egenskaper. Projektets övergripande frågeställning är att undersöka hur kommersiella namn blir mottagna, värderas och uppfattas i olika sociala grupper. För att studera detta används ett raster av olika metoder, däribland s.k. ”eye-tracking”, dvs digital registrering och analys av människors ögonrörelser. Denna metod öppnar nya möjligheter för experimentella studier av namn, där människors reception av namn i olika sammanhang kan utforskas i relation till olika faktorer. Under föredraget introduceras den teknik och de teoretiska implikationer som ligger bakom metoden. Vidare diskuteras metodens möjligheter och utmaningar med utgångspunkt i exempel från det nyligen startade projektet om människors möte med kommersiella namn.

Katrine Kehlet Bechsgaard

katrinekn@gmail.com

Abstrakt:

Kønsbestemte navnegrænser

I vores tid er der mindre skarpe grænser mellem kønnene, end der tidligere har været. For eksempel opfattes idéen om, at der kun findes to køn, i stigende grad som forældet, samtidig med at der er tiltagende ligestilling mellem mænd og kvinder. Man kunne forestille sig, at forhold som disse ville føre til en løsere tilgang til, hvilke køn navne signalerer. Lieberson, Dumais og Baumann har dog i en undersøgelse set tegn på, at dette ikke er tilfældet i USA (Liebersen, Dumais & Baumann 2000). Jeg vil give en status på, hvordan det står til med grænserne mellem henholdsvis pige- og drengenavne i Danmark. 

Efter at skikken med at bruge patronymer blev afskaffet i 1828, er det kun fornavne, der kan markere køn i Danmark, men hvilke træk er så kendetegnende for henholdsvis drenge- og pigenavne? Danmarks Statistiks seneste top-50-liste over de mest brugte fornavne til nyfødte viser eksempelvis, at 30 af de 50 mest anvendte pigenavne ender på -a eller -a-lyd, mens det kun er tilfældet for ét top-50-drengenavn. Selvom det med navneloven fra 2006 er blevet lettere for forældre at få lov til at give deres drengebørn navne med -a-endelser, er det altså tydeligt, at -a-endelsen opfattes som et feminint træk.

Til gengæld er mange navne med endelserne -ie og -y (som Billie og Molly) på fremmarch i Danmark i disse år. Sådanne navne er i mindre grad kønsbestemte og markerer måske en opblødning af grænserne mellem pige- og drengenavne. Samme tendens ses i nogle nygodkendte fornavne – for hvordan vurderer man eksempelvis, om navne som Sne, Storm, Regn, Oktober, Sommer og Vinter er maskuline, feminine eller begge dele? Jeg argumenterer for, at faktorer som lydlige forhold og navnenes lighed med allerede kendte navne spiller ind.

Kilder:

Bechsgaard, Katrine Kehlet (2020). Navne. København: Gyldendal.

Danmarks Statistik: https://www.dst.dk/da/Statistik/emner/befolkning-og-valg/navne/navne-til...

Lieberson, Stanley, Dumais, Susan & Baumann, Shyon (2000). The Instability of Androgynous Names: The Symbolic Maintenance of Gender Bounderies. I: American Journal of Sociology. 105(5), s. 1249-1287.  

 

Lars-Erik Edlund, Institutionen för språkstudier Umeå universitet

lars-erik.edlund@umu.se

Abstrakt:

Gränser mellan språk och gränser mellan vetenskaper – tankar utifrån förhållandena utefter det bottniska kustlandet.

Det bottniska kustlandet i norra Sverige uppvisar namn med bakgrund såväl i de finsk-ugriska språken (samiska, finska) som i de nordiska (svenska) och dessa språks föregångare. Det är tydligt att språken funnits vid varandras sida under lång tid och att namn (och ord) lånats mellan dem. Vi får räkna med en väl fungerande flerspråkighet, ett generellt sett inte särskilt ovanligt förhållande om man ser på situationen bland världens språk. Hur dessa namnmönster tett sig och hur lån och återlån skett över tid har beskrivits av olika forskare, och även om en syntes ännu saknas, är 

forskningsläget långt ljusare än tidigare. Föredraget redovisar utifrån ett antal namn hur detta namnförråd byggs upp och hur namnlager av olika ursprung ligger på varandra: namn som exempelvis 

Umeå, Skellefteå och Rosvik lyfts fram.

Också arkeologerna har analyserat det bottniska kustlandet under de senaste decennierna – flera intressanta utgrävningar har genomförts och genomförs, och stora forskningsprojekt har slutförts – och i arkeologernas beskrivning ges man en bild av exempelvis Västerbottens kustland som på ett annat sätt än språkforskarna beskriver dess förhistoria. Det gäller inte minst kronologin.

Man kan säga att den syntetiserande bild som genereras av ortnamnsforskare och arkeologer inte helt överensstämmer. Kan man genom att kritiskt utvärdera de respektive vetenskapsområdenas premisser överbrygga skillnaderna i synsätt? Föredraget söker belysa detta.

Fördraget belyser således både gränser mellan språk och gränser mellan vetenskaper.
 

Birgit Eggert, Københavns Universitet

beggert@hum.ku.dk

Abstrakt:

Johannes > Johan / Jens / Jensine / Jan / Johnny / Ivan- personnavnes relationer og egenskaber i et webleksikon

Dansk Navneleksikon er et igangværende projekt som etablerer en web-ordbog med danske personnavne. Den første udgave af leksikonet inkluderer data om betydning og oprindelse for de hyppigste fornavne i Danmark i dag og bliver efter planen tilgængelig på nettet i løbet af 2021. 

Som i de fleste andre lande, oprinder navnene i mange forskellige sprog, kultursammenhænge og tidsperioder. Dermed har hvert enkelt navn sin egen plads i navnehistorien, men på samme tid hænger de forskellige navne også sammen med hensyn til oprindelse, dannelsesmåde osv. I leksikonet udnytter vi relationerne mellem navne og navneformer til at overskueliggøre deres udvikling og indbyrdes sammenhæng. Samtidig tilføjes hvert enkelt navn og navneform ”tags” med oplysninger om egenskaber som sproglig oprindelse, dannelsesmåde m.m. Disse ”tags” kan bruges til at trække navne med fælles egenskaber ud til forskning eller andre formål.

Det digitale format kræver entydighed i forhold til navnenes relationer, og det betyder at der ofte skal foretages valg om hvor grænsen skal gå mellem fx en stavevariant, en udvikling og en dannelse til et andet navn. Og hvor går grænserne mellem fx et dansk og et nordisk navn, mellem et kælenavn og en afledning eller mellem et tysk, et nederlandsk og et engelsk navn?

Senere udgaver af leksikonet skal suppleres med de hyppigste mellem- og efternavne samt flere fornavne, og vi håber at få finansiering til at udbygge leksikonet med kvantitative data om navnenes brug og udbredelse i Danmark fra ca. 1900 til i dag.

I foredraget redegøres der for tankerne bag leksikonets udformning både med hensyn til den igangværende første udgave og med hensyn til ønsker og planer om senere udgaver og udvidelser. 

 

Peder Gammeltoft, Språksamlingane, Universitetet i Bergen

peder.gammeltoft@uib.no

Abstrakt:

I grænselandet mellem sprog og geografi - hvordan viser man stednavnes sande væsen digitalt?

Som geografiske databaser bliver stadig mere komplekse, spiller stednavne en endnu større rolle. Men da geografiske databaser har stedet som centrum, er den gængse integration af stednavne efter devisen ’et sted, et navn’. Det er der i og for sig heller ikke noget forkert i, men det løsriver navnet fra dets kontekst. Konsekvensen er at rent teknisk ser man ikke at navnet på bebyggelsen Blåvand er det samme navn som på vandløbet Blåvand. Man ser heller ikke at der er en sproglig forbindelse til Blåvands Huk og Blåvandshuk Fyr. 

Hvis en rumlig database bruges til lokalisering eller stednavnestandardisering er det et problem at man ikke kan sikre at det samme stednavneudtryk, der bruges om forskellige geografiske lokaliteter (og som del af andre geografiske navneudtryk), ses under et og behandles ensartet. Når man ser på forskellige nationale kortlægningsaktørers stednavneressourcer, er det tydeligt, at der er generel konsensus om at én lokalitet godt kan have forskellige stednavneformer. Derimod har det tilsyneladende undgået opmærksomhed, at ét stednavneudtryk kan anvendes om forskellige lokaliteter. Beviset for dette ses i det faktum, at geografiske stednavnedatabaser altid har unikke ID’er for selve lokaliteten og funktionstypen – men der er ikke nogen ID for det sproglige udtryk, selve navnet på lokaliteten.

Løsningen er ret simpel – man tilføjer et unikt ID for hvert unikke stednavneudtryk. De ovennævnte navne Blåvand vil derfor få samme ID. Gør man det på rette måde kan man også kæde afledninger som Blåvand-Oksby, Blåvands Huk, Blåvandgård og afvigende/ældre skrivemåder som Blaavand til samme stednavne-ID. Åå denne måde kan man sikre entydighed i standardisering og, nok så vigtigt, i lokalisering. Denne artikel viser løsningsmuligheder og potentialet for navneforskning ved at gøre dette.

 

Linnea Gustafsson, Høgskolan i Halmstad

linnea.gustafsson@hh.se

Abstrakt:

Produktnamn – en icke-prototypisk namngrupp

Förändrade krav på att forskningen ska vara samhällsnyttig har inneburit andra förväntningar på såväl humaniora i stort som på namnforskningen. Det här leder till att namnforskningen kommer i kontakt med såväl andra samhällsaktörer som andra vetenskapliga discipliner på ett tydligare sätt än tidigare. Förändringarna har lett till andra frågeställningar och därmed även ett förnyat intresse för icke-prototypisk namngivning. Syftet med det här föredraget är att diskutera vissa definitionssvårigheter vid icke-prototypiska namn utifrån exemplet produktnamn. Analysen utgår från den övergripande frågan: Vilka specifika svårigheter existerar vid studiet av produktnamn? 

Kommersiella namn har tidigare studerats på nordisk botten av främst Sjöblom (2012, 2005, 2002), Dalberg (2002a, 2002b), Schack (1998, 2008) och Andersson (2004) som uppvisar en viss inbördes motsättning när det gäller synsättet på namngruppen. Baserat på den här diskussionen kommer jag i föredraget att fokusera på non-prototypiska namn, särskilt produktnamn.   

Andersson, Thorsten, 2004: Varumärkens grammatiska status. I: Namn. Hyllningsskrift till Eva Brylla den 1 mars 2004. Red. av Svante Strandberg, Mats Wahlberg och Björn Heinrici. Uppsala: Uppsala universitet. (Namn och samhälle 15.) s. 7–14. 

Dalberg, Vibeke, 2002a: De propriale særtræk – et diskussionsindlæg. I: Avgränsning av namnkategorier. Rapport från NORNA:s tjugonionde symposium på Svidja 20-22 april 2001. Red. av Terhi Ainiala och Peter Slotte. Helsingfors. (Forskningscentralen för de inhemska språken. Skrifter 4.) s. 9–18. 

— 2002b: Reflections on some theoretical problems in Scandinavian onomastics. I: Onoma 37. 7–19. 

Schack, Jørgen, 1998: Betydning og reference. Om varemærker og deres relation til kategorierne proprium og appellativ. I: Danske studier 93. 87–102. 

— 2008: Distinctive names: constraints on brand name creation. In: Onoma 43. 57-72. 

Sjöblom, Paula, 2002: Firmanamn – en heterogen grupp [Company names – a heterogenous Group]. In: Terhi Ainiala & Peter Slotte (eds.): Avgränsning av namnkategorier: rapport från NORNA:s tjugonionde symposium på Svidja 20 - 22 april 2001. [Definitions of name categories: report from NORNA:s 29th symposium at Svidja 20-22 April 2001.]. Helsingfors: Forskningscentralen för de inhemska språken, 90-100. 

— 2005: The problem of meaning and function related to company names. In: Eva Brylla & Mats Wahlberg in collaboration with Vibeke Dalberg & W. F. H. Nicolaisen (eds.). Proceedings of the 21st International Congress of Onomastic Sciences. ICOS 2002 Uppsala August 19-24, 2002. Uppsala: Språk- och folkminnesinstitutet, 264-276.

— 2012. Commercial names. In: The Oxford handbook of names and naming. Oxford: University Press, 453-464. 

 

Johanna Halonen, Oulun yliopisto

johannakaarinahalonen@gmail.com

Abstrakt:

Johanna Halonen, NORNA 2021
I fotspåren av Sankt Henrik

Åbo stift i Finland grundades i slutet av 1200-talet. Den viktigaste biskopen som påverkade dess bildande var Kettil aka Catillus från västra Götaland, en tidigare kansler för kung Valdemar.

Under hans tid 1276 bildades den domkapitlet i Åbo domkyrka, och byggandet av den domkyrkan började. Den lokala helgonet Sankt Henrik var skyddshelgon för den nya katedralen. Catillus verkade uppenbarligen också på den biskop Henriks heliga kult och sammanställde hans legend som berättar om Henriks sista dagar i Finland och de mirakel han utförde efter sin död. 

I min presentation tittar jag på platserna för biskop Henriks legend och de möjliga lönefaciliteterna för Catillus nära dem. Studien ger mycket mer information om den tidida kyrkan och de medeltida hypokorcismerna med namnet Catillus och hans ursprungliga svenska namn Kettil. I Finlands historia det är också en fråga om gränsen till  förhistoria och historia.

 

Lasse Hämäläinen, Ari Haasio & J. Tuomas Harviainen, Tammerfors universitet

lasse.hamalainen@tuni.fi

Abstrakt:

Användarnamn på en finsk webbplats för olaglig narkotikahandel

En växande del av den olagliga narkotikahandeln händer på darknet (också kallad deep web eller Tornätverket). I några år har nu Torilauta varit den mest populära webbplatsen för finska narkotikahandlare. Säljare och köpare träffas då och avtalar om transaktioner via en krypterad mobilapplikation, Wickr. För att kontakta varandra måste de veta varandras Wickr-användarnamn. Därför innehåller Torilauta diskussioner massor av Wickr-användarnamn.

Den här presentationen analyserar Wickr-användarnamn i Torilautas diskussioner. Forskningsmaterialet innehåller 1 858 användarnamn som har samlats från Torilauta i december 2017. Studien undersöker språkval, betydelser och funktioner på namnen. Resultaten jämförs med en tidigare studie om narkotikaförsäljares användarnamn på internationella webbplatser (Hämäläinen 2019).

De flesta av användarnamnen på Torilauta är finskspråkiga. Många namn innehåller talspråkliga uttryck och särskilt narkotikabrukares slang. Några försäljare använder sig också av marknadsstrategier, antingen med businessord eller plagierar kända affärsnamn och brands från den verkliga världen. Användarnamn på Torilauta ligger på gränsen mellan traditionella användarnamn och kommersiella namn.

Hämäläinen, Lasse 2019: User Names of Illegal Drug Vendors on a Darknet Cryptomarket. – Onoma 50, 43–68. https://doi.org/10.34158/ONOMA.50/2015/2

 

Daniel Gusfre Ims, Språkrådet (Noreg)

daniel.ims@sprakradet.no

Abstrakt:

Namn over grensa. Nye kommunenamn og fylkesnamn i Noreg 

Noreg har nyleg vore gjennom ein kommune- og regionreform der både kommunar og fylke er blitt slått saman. I denne situasjonen har dei 47 nye kommunane og dei 6 nye fylka fått namn, og i tillegg måtte éin kommune endra namn fordi to kommunar med same namn (Nes) hamna i same samanslåtte fylke (Viken). I denne artikkelen vil eg dela dei nye namna inn i klassar, og eg baserer meg på tilrådingane Språkrådet gav i kvar av desse sakene overfor kommunane, fylkeskommunane og Kommunal- og moderniseringsdepartementet.  

Eg vil dela dei kommune- og fylkesnamna som var aktuelle i samband med reforma, inn i desse typane:

1        Eit eksisterande kommune- eller fylkesnamn

1.1        By- eller sentrumsnamn

1.2        Eldre namn eller namn for større område

2        To eksisterande kommune- eller fylkesnamn (med bindestrek eller "og")

3        Eit eksisterande stadnamn som ikkje var kommune- eller fylkesnamn

3.1        Eit områdenamn som er dekkjande for den nye eininga

3.2        Eit naturnamn som er sentralt i den nye eininga

3.3        Eit by- eller sentrumsnamn (jf. 1.1)

3.4        Eit namn på eit mindre område (med positive assosiasjonar)

4        Element frå eit eksisterande stadnamn

5        Eit heilt nytt (påfunne) namn

6        Oppkalling etter ein person

Kommunenamn blir vedtatt etter ein paragraf i kommunelova og ikkje etter stadnamnlova. Prinsippa i stadnamnlova er likevel gjeldande norsk stadnamnpolitikk, og nærmast alle typane og undertypane 1–3 vil kunna vera i samsvar med formålet om å «ta vare på stadnamn som språklege kulturminne» (§ 1 i stadnamnlova). Typane 4–6 vil derimot bryta med dette formålet. I artikkelen vil eg visa eksempel på alle dei seks namnetypane, og eg vil sortera dei vedtatte kommune- og fylkesnamna i typane 1–5. (Det blei ikkje vedtatt noko kommune- eller fylkesnamn som var oppkalling.)

Referansar: 

-        Ims, Daniel Gusfre (2017): «Nye navn i nye kommuner». Språknytt 4/2017.

-        Ims, Daniel Gusfre (2018): «Fylke til strid». Språknytt 1/2018. 

-        Kommunal- og moderniseringsdepartementet (2019): «Nye fylker». https://www.regjeringen.no/no/tema/kommuner-og-regioner/regionreform/reg...

-        Kommunal- og moderniseringsdepartementet (2020): «Navn på nye kommuner». https://www.regjeringen.no/no/tema/kommuner-og-regioner/kommunereform/ny...

-        Språkrådet (2017–2019): Tilrådingar om nye kommune- eller fylkesnamn. 

 

Johnny Grandjean Gøgsig Jakobsen, Københavns Universitet

jggj@hum.ku.dk

Abstrakt:

Danske stednavne langt hinsides Danmarks grænser: Fort- og plantagenavne i Dansk Guinea

Nordisk stednavneforskning tager traditionelt udgangspunkt i de enkelte landes ’hjemlandske’ navnemateriale. Hvis det går højt for sig, inddrages sammenligning med andre nordiske lande. Når det gælder vikingetidens stednavne ser vi ekstraordinært også til De Britiske Øer og Normandiet, dog først og fremmest for bedre at kunne datere de tilsvarende hjemlandske navnetyper. En onomastisk vinkel, der fortsat ligger nærmest uberørt hen vedrører de nordiske navne, der i kolonitiden blev dannet langt hindsides Nordens landegrænser i fremmede verdensdele. For Danmarks (og til dels Norges) vedkommende gælder det Dansk Ostindien (1620-1845), Dansk Guinea (1659-1850), Dansk Vestindien (1672-1917) og Grønland (1721-1953/79). Tilsammen rummer disse kolonier et væld af danske stednavne, der fortjener at blive undersøgt nærmere. Mens stednavngivning i kolonierne på nogle punkter afspejler måden man navngav på i samtidens hjemland, så afviger den også derfra på næsten endnu flere punkter, hvilket synes at skyldes flere forskellige årsager. Dette paper vil give en introducerende præsentation af stednavne og stednavngivning i de dansk-norske tropekolonier i tiden 1620-1917, med særlig fokus på forholdene i den vestafrikanske koloni Dansk Guinea (’Guldkysten’).

 

Sofia Kotilainen, Jyväskylä universitet

sofia.p.kotilainen@jyu.fi

Abstrakt:

Namngivningspraxis ur mentalitetshistoriska synvinkeln: popularitet av regentnamnen efter år 1809

I det här föredraget behandlar jag den finskspråkiga allmogens namngivningspraxis och de attityder som den uttrycker efter att finländarna år 1809 hade blivit underordnade det ryska kejsardömet. Jag undersöker historiska förnamnen ur generationssynvinkel och namnvalen som reaktioner på krigsupplevelser. Mentalitetshistoria kan avslöja motiven av namnval och fördjupa tolkningen.

Föremålet för mitt intresse är hur regentnamn, dvs. kungars och kejsares och deras familjemedlemmars namn har getts landsbygdens barn som dopnamn. Valet av förnamn till en nyfödd är en vardaglig händelse, men ger en möjlighet att på lokal nivå undersöka förändringar i tänkesätt, som anknyter till en mer omfattande brytningsperiod i världspolitiken. Även om ändringen av riksgränsen skedde snabbt, gick den kulturella och språkliga brytningen betydligt långsammare. Vid en undersökning av valet av förnamn på mikronivå kommer tidigare främmande kulturinslag synnerligen tydligt fram. Studiet av namngivningspraxis kan avslöja inställningar som det annars finns ganska liten kunskap om åtminstone för allmogens del från tidig modern tid.

Mitt forskningsmaterial har jag samlat in från förteckningarna över födda och döpta i mellersta Finland mellan åren 1790 och 1930. Ett lokalsamhälle på landsbygden i det finska inlandet är ett intressant forskningsobjekt därför att här blev de fåtaliga ståndspersonernas exempel vid namnvalet relativt obetydligt och det geografiska läget innebar att samhället inte var lika mottagligt för svenska eller ryska influenser, så som de västligaste eller de östligaste områdena i Finland kunde vara, men å andra sidan strider av Finska kriget utkämpades där. Därför speglar föremålet för min undersökning i form av namngivningspraxis mötet mellan östlig och västlig kultur på ett visst europeiskt gränsområde. 

 

Katharina Leibring, Institutet för språk och folkminnen

katharina.leibring@isof.se

Abstrakt:

Rörelser inom onomastikonet i det 21:a seklet

Thorsten Andersson publicerade 1997 en kort uppsats med titeln Rörelser inom onomastikonet. Det var ett tidigt försök att övergripande skildra hur olika namnkategorier förflyttar sig inom onomastikonet, vilka kategorier som främst var låntagare och vilka som främst var långivare. Under de snart tjugofem år som passerat har det totala onomastikonet utvidgats med nya namngrupper som vi har vunnit allt mera kunskap om. Vi ser också hur de olika gränserna mellan namntyper har förskjutits och hur namn passerar gränser åt olika håll. Mitt föredrag består av en återblick på Anderssons iakttagelser samtidigt som det kommer att visa hur vissa namnkategoriers rörelser har förändrats, liksom hur deras gränser förskjutits. Jag kommer i första hand att ägna mig åt grupperna personnamn och övriga namn inom Sverige men också göra vissa internationella utblickar.

Referenser

Andersson, Thorsten, 1997: Rörelser inom onomastikonet. I: Ord och några visor tillägnade Kurt Zilliacus 21.7.1997. Red. av Marianne Blomqvist et al. Helsingfors. S. 13–19.

Leibring, Katharina, 2016: Names of Companion Animals - Rovers in the Onomasticon? I: Names and their environment. Proceedings from the 25th International Congress of Onomastic Sciences, Glasgow 25–29 August 2014. Ed. by Carole Hough and Daria Izdebska. Vol. 5. P. 114–122. 

Leibring, Katharina, 2017: Namn och nutidskänsla. Semantiska fält i nybildade efternamn. I: Rapport fra Den sekstande nordiske namneforskarkongressen. Jæren folkehøgskule, Kleppe, 8.–11. juni 2016. Red. av Tom Schmidt & Inge Saerheim. Uppsala & Stavanger. S. 133–145.

Leibring, Katharina, 2018: Övriga namn – viktigare än det kan låta. I: Saga och sed 2017. S. 63–86.

 

Unni Leino, Tammerfors universitet

unni.leino@tuni.fi

Abstrakt:

Namn på gränsen mellan ord och bild: talande vapen som transfererade namn

Det är relativt vanligt inom heraldik att ett vapen innehåller någon slags referens till vapenbärarens namn, för personvapen oftast släktnamn. De mesta så kallade talande vapen är yngre än släktnamnet, så att namnet har varit en inspiration till vapnet – till exempel den finska heraldikern Ahti Hammar bar på ett svart sköld två korsade gyllene hammare. I synnerhet bland den äldsta adeln kan vapnet dock vara äldre, som i fallet av ätten Natt och Dag, vars sköld är delat i guld och blått.

Anknytningen mellan vapen och namn är gammal: den medeltida juristen Bartolus de Saxoferrato argumenterar för rätten att skaffa vapen med romerska rättens stadgor om namn, och Gustav Adolfs riddarhusordning skyddar adliga ätternas vapen och namn tillsammans. Trots detta har talande vapen inom heraldik typiskt analyserats som bildliga tecken som bara är motiverade av namnets semantiska innehåll. När det dock är uppenbart att ett vapens struktur kan beskrivas i ett grammatikliknande sätt, är frestelsen ganska stor att tolka det här fenomenet som transferens eller översättning av namn. Genom att göra så kan man också få lite upplysning om gränserna till namnkaraktär.

 

Emily Lethbridge, Árni Magnússon Institute for Icelandic Studies, Reykjavík. Onomastics department. 

emily.lethbridge@arnastofnun.is

Abstrakt:

Medieval Icelandic narratives and place-name etymologies: Working towards a typology.

In this talk, I will present research on place-name etymologies in medieval Icelandic narrative works such as the Íslendingasögur and Landnámabók. I have collected data in the Icelandic Saga Map database (http://sagamap.hi.is/) and am working on establishing a typology for the different kinds of etymological anecdote that are preserved in these narrative contexts. I will give an overview of the different categories I have identified and will discuss how constructing a typology of this kind can help us to better understand how the Icelandic landscape was perceived by those who composed and transmitted the texts, and the role of place-names in transmitting traditions about characters and events on a local and national scale, within local topographical boundaries and beyond.  

 

Emily Lethbridge, Árni Magnússon Institute for Icelandic Studies, Reykjavík. Onomastics department. 

emily.lethbridge@arnastofnun.is

Abstrakt:

Nafnið.is: An online database for Icelandic place-names.

In this presentation, I will introduce the newly-opened database Nafnið.is. Via the online user interface, users can explore the place-name archive now preserved at the Árni Magnússon Institute for Icelandic Studies, and previously in the care of Örnefnastofnun Íslands (Icelandic Place-name Institute). The collection comprises around 13,000 documents that contain approximately 450,000 toponyms. There are various search options and filters (e.g. type of document, name of collector, name of informant(s), geographical area) and documents can be bookmarked and downloaded for personal use. It is hoped that giving users open access to the collection will make possible many new research avenues, not least comparative research on place-names across Scandinavia.   

 

Klaus Johan Myrvoll, Universitetet i Stavanger

klaus.j.myrvoll@uis.no

Abstrakt:

Etymologien åt namnet Noreg

Det hev falle mange namnegranskarar tungt for brjostet at dumba hev vorte teke av ei gamal alternativ uttyding av landsnamnet Noreg (jf. Heide 2016, Særheim 2018). Etter vanleg meining, og med studnad i latinspråklege former med t(h) og angelsaksisk Norðweg i Alfreds Orosius, skal Noreg koma av eit hypotetisk *Norðvegr ‘vegen mot nord’, men det er mangt å segja på den etymologien, både frå språkhistorisk og namnefagleg sida. Ein hev ikkje noko grunnlag for å ganga ut frå at ð vilde falla burt i eit namn på Norð- so tidleg som på 900-talet, då namnet viser seg i formene akk. nuruiak på Jellingsteinen og dat. nuriki på Kulisteinen, utan nokon ð (þ). Heller ikkje kann eit upphav i *Norðvegr tyda ut den lange vokalen i den eldste norrøne formi Nóregr, ei form som er godt heimla i skaldekvæde frå perioden ca. 970–1070; ved eit eventuelt ð-burtfall i den hypotetiske formi *Norðvegr skulde ein ikkje venta lengjing av vokalen (o > ó) i og med at ð-en ikkje er i direkte kontakt med vokalen. Niels H. Trønnes (1847) og seinare m.a. Adolf Noreen (1897) hev difor hevda at fyreleden er nor n. ‘trongt sund’, eit ord som finst i nynorsk (Aasen), men som er gamalt i nordisk og ligg fyre i namn som Nore og Norheimsund. Tydingi vert då ‘leidi med dei mange tronge sundi; sund-landet’. Forutan å gjera greida for alle språklege data hev uttydingi åt Trønnes og Noreen den fyremunen at ho fylgjer det vanlege og sers sentrale namnefaglege prinsippet um å leggja dei eldste og geografisk næraste dømi til grunn for tolkingi, d.e. dei nordiske formene i runeinnskriftene og skaldekvædi.

Dette fyredraget vil ganga gjenom saki på nytt og syna at berre hypotesen um eit upphavlegt *Nórvegr kann tyda ut alle språklege data på fullnøgjande vis, medan hypotesen um eit upphavlegt *Norðvegr lyt vandast av fleire grunnar.

Litteratur

Heide, Eldar. 2016. Noregr tyder nok vegen mot nord, likevel. Namn og nemne 33: 13–37.

Myrvoll, Klaus Johan. 2011. Skaldemetrikk som kjelda til etymologi og ljodleg vokster av norske namn. I Etymologiens plass i navneforskningen. Rapport fra NORNAs 39. symposium i Halden 11.–13. mai 2010. (NORNA-rapporter 87.) Red. Ole-Jørgen Johannesen og Tom Schmidt. Uppsala: NORNA-förlaget, 105–118.

Noreen, Adolf. 1897. Svenska etymologier. (Skrifter utgifna af K. Humanistiska Vetenskapssamfundet i Upsala. V. 3.) Upsala.

Særheim, Inge (og Kristoffer Kruken). 2018. Namn. I Norsk språkhistorie II. Praksis. Red. Brit Mæhlum. Oslo: Novus forlag, 257–363.

Trønnes, Niels H. 1847. Udledelse af nogle Norske Sted- og Folkenavne. Norsk Tidsskrift for Videnskab og Litteratur 1: 65–84.

 

Birger Mård, Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet

birgermard@gmail.com

Abstrakt:

Fornsvenska kroppsdelsrelaterade binamn

Tidigare studier av fornsvenska binamn har för det mesta utgått från ett brett material innehållande binamn från alla sorters ord- och namnsemantiska kategorier (se t.ex. Ekbo 1947, Brylla 1999, Sundström 2015). I detta föredrag presenteras en undersökning som istället baseras på en avgränsad kategori: kroppsdelsrelaterade binamn, som Fot, Træben och Mædh ena øghat. Hur bildas binamnen i denna kategori morfologiskt sett? Vilka kroppsdelar ingår i binamnen? Vilka namngivningsgrunder har de, och hur ofta förekommande är binamnen vad gäller antalet namnbärare? 

Materialet består av 131 binamn samt de namnbärare som finns belagda för binamnen, hämtat från ISOF:s namnarkiv i Uppsala. Jag genomför kvantitativa analyser av materialet, med syftet att undersöka de kroppsdelsrelaterade binamnens morfologi, ord- och namnsemantik samt hur vanligt förekommande de är. Resultaten visar att majoriteten av binamnen i materialet är primära bildningar, främst primära sammansättningar, vilket skiljer sig något från Sundströms (2015) resultat. Det framgår även att binamn som innehåller ord syftande på vissa delar av kroppen är mer talrika än andra, särskilt de som har med huvudet eller ansiktet att göra. De allra flesta av binamnen i materialet har någon yttre egenskap hos namnbäraren som namngivningsgrund, men andra namnsemantiska kategorier förekommer också. En annan tydlig slutsats är att majoriteten av alla binamn endast bärs av en person, men att vissa samtidigt kan vara långt mycket vanligare än så; ett binamn, Skalle, har hela 51 belagda namnbärare (framförallt män), långt fler än övriga binamn. Tre möjliga faktorer som förklarar fördelningen i materialet identifieras: (1) hur vanligt förekommande namngivningsgrunden är, (2) hur morfologiskt och semantiskt specifik binamnets bildning är och (3) hur visuellt framträdande kroppsdelen som åsyftas i binamnet är.

 

Helle Lykke Nielsen, Tove Rosendal & Maria Löfdahl, Syddansk universitet, Göteborgs universitet, Institutet för språk och folkminnen

maria.lofdahl@sprakochfolkminnen.se

Abstrakt:

Tre moskénamn i Göteborgs språkliga landskap

De nordiska moskéerna är flerspråkiga mötesplatser. Här förekommer religiöst språk (arabiska), majoritetsspråket (svenska) samt ett eller flera minoritetsspråk som talas av personer som besöker moskéerna. Moskéerna är ofta namnmässigt komplexa eftersom de ofta har (helt eller delvis) olika namn på de respektive språken, vilket antyder att namnen riktar sig till (delvis) olika målgrupper. Namnen, och de nyanser som uttrycks på de olika språken, fungerar som en form av symboliskt kapital med en maktdimension som kan nyttjas för att uppnå legitimitet och status (jfr Rose-Redwood, Alderman & Azaryahu 2010). Namnen kan markera och upprätthålla gränser såväl gentemot majoritetssamhället som i förhållande till andra muslimska grupperingar. Namnen bidrar även till att överbrygga t.ex. nationsgränser. I denna presentation diskuterar vi namn på tre moskéer i Göteborgs språkliga och religiösa landskap. För att försöka förstå namnens roll i muslimska gruppers placemaking-strategier i Göteborg, moskéernas inbördes positionering samt muslimska gruppers positionering gentemot majoritetssamhället analyseras namnen utifrån Giraut og Houssay-Holzschuchs (2016) teoretiska modell för namngivning och namngivningsprocesser. Analysen kombineras med begreppet spatial scaling (Blommaert 2007).  Eftersom moskéernas verksamhet inte bara bedrivs i det fysiska rummet utan även via olika online-forum blir online-perspektivet lika intressant att analysera som det fysiska språkliga landskapet. Vidare ställs frågan om namn- och språkval, såväl online som offline, kan tjäna som utgångspunkt för att säga något om arabiskans plats som religiöst språk i Göteborgs platsspecifika språkliga hierarki. Studien är en del i projektet Språkets roll i gentrifierings- och segregationsprocesser: Göteborgs språkliga landskap.

Referenser

Blommaert, Jan. 2007. Sociolinguistic scales. Intercultural Pragmatics 4 (1).

Giraut, Frédéric, and Myriam Houssay-Holzschuch. 2016. "Place Naming as Dispositif: Toward a Theoretical Framework." Geopolitics 21 (1): 1-21.

Rose-Redwood, Reuben, Derek Alderman, and Maoz Azaryahu. 2010. Geographies of toponymic inscription: new directions in critical place-name studies. Progress in Human Geography 34 (4).

 

Michael Lerche Nielsen, Institut for Nordiske Studier og Sprogvidenskab, Københavns Universitet

lerche@hum.ku.dk

Abstrakt:

Efternavnetraditioner på Samsø som grænsefænomen

Navneskikken på øsamfund adskiller sig ofte fra fastlandet, og Samsø midt mellem Jylland og Sjælland i Storebælt er ingen undtagelse. Havet udgør for øsamfund både en kilde til isolation, men samtidig har havet helt frem til industrialiseringen været den hurtigste handels- og transportform, samt naturligvis en indtægtskilde i form af jagt og fiskeri. Havet som grænse afspejles på Samsø af en serie traditionelle efternavne til tilflyttere fra omkringende områder, men der er også i tidligmoderne tid opstået en speciel efternavnenavneskik på Samsø i form af en række erhvervsbetegnende efternavne, der klart adskiller sig fra de beslægtede, ældre middelalderlige håndværkernavne. Det er eftersnavne som: Bendrejer, Bildthugger, Herredsfoged, Kornmaaler, Rebslager, Remsnider, Ridefoged, Skolemester, Skomager, Spillemand, Stenhugger osv. Fælles for disse navne er, at de i nutiden stort set ikke længere forekommer på Samsø, men at navnebærerne nu bor rundt omkring i Danmark. De samsiske navne har så at sige krydset grænsen.

 

Ingvil Nordland, Norges miljø- og biovitenskapelig universitet/Språkrådet

ingvil.nordland@nmbu.no

Abstrakt:

Et kritisk blikk på standardisering av stedsnavn

Dette innlegget presenterer forskningsdesignet av et doktorgradsprosjekt om standardisering av stedsnavn. Prosjektet er et samarbeid mellom Språkrådet og Norges miljø- og biovitenskapelige universitet (NMBU) ved Institutt for by- og regionplanlegging. Språkrådet mottar støtte til prosjektet fra Forskningsrådet gjennom Offentlig sektor-ph.d.-ordninga. Jeg som kandidat har altså ei dobbeltrolle i den forstand at jeg er ansatt i Språkrådet, samtidig som jeg må beholde min integritet som forsker. Prosjektet stiller meg derfor overfor mange personlige og forskningsetiske dilemmaer. I dette innlegget ønsker jeg å reflektere over noen av disse, f.eks. hvor forberedt jeg er på å utfordre ledende diskurser om standardisering av stedsnavn i Norge og internasjonalt, og dessuten hvordan jeg forholder meg til det å forske på en policy-prosess som jeg sjøl har vært en del av.

Prosjektet tar utgangspunkt i at standardisering av stedsnavn ikke er en nøytral og apolitisk handling. Forskningsdesignet er kvalitativt. I Norge er standardisering av stedsnavn lovregulert, og formålet med loven er å verne stedsnavn som språklige kulturminner. Lov om stadnamn (stedsnavnloven) blei sist revidert i 2018-2019, og endringene trådte i kraft 1. juli 2019. Denne lovrevisjonsprosessen er mitt «case». Metodene for datainnsamling er hovedsakelig policy-tekster i vid forstand (høringsnotater og høringssvar, men også andre offentlige dokumenter, nyhetsartikler og fagtekster etc.), dybdeintervjuer og deltakende observasjon. Ettersom dette ikke er en studie av navn og navneformer i seg, har jeg valgt en tverrvitenskapelig tilnærming til stedsnavnstudier basert på kritiske samfunnsvitenskapelig teori. Verktøyet som brukes for å analysere empirien er sterkt inspirert av en post-strukturalistisk tenkemåte, og da særlig Michel Foucaults forståelse av governmentality, genealogi og diskurs.

 

Dag Orseth, Høgskulen på Vestlandet

dag.orseth@hvl.no

Abstrakt:

Pure Perfection
Noen tanker om grensene mellom intensjoner bak og betydning foran navn på travhester. 

Navngiving av travhester er underlagt rigide reglement hos de ulike lands travforbund. Denne rigiditeten kan langt på vei tilskrives konkurranseaspektet og behovet for å skille entydig mellom hestene i sammenheng med spill. Av dette følger at det tvangsmessig må gis store mengder unike navn – minimum 150 000 ulike navn i de skandinaviske landa over en 20-årsperiode. 

Med utgangspunkt i navnet på den norske travhesten Pure Perfection (født 2014), ønsker jeg å presentere en del problemstillinger som kan oppstå i forbindelse med lesing av slike navn. Ved siden av variasjon, er de også kjennetegna av at i de aller fleste tilfeller har ikke slike navn noen direkte forbindelse til den enkelte hesten ut over at de denoterer den. 

I slike tilfeller vil jeg argumentere for at det er hensiktsmessig å lese navnet som en tekst i miniatyr eller som et utsagn. Det er mer tjenlig å leite etter hva navnet kan inneholde av betydning enn hva det var tenkt å inneholde. Det er mer tjenlig å undersøke hvilken betydning som ligger foran navnet enn hva som ligger bak det, for å bruke et uttrykk fra hermeneutikeren Paul Ricoeur, som er en sentral teoretisk kilde til dette innlegget. 

 

Sofia Pereswetoff-Morath, Stockholms universitet & Christian-Albrechts-Universität u Kiel

sofia.pereswetoff-morath@su.se

Abstrakt:

Personal names in the TV series Vikings – between history and fiction

The series Vikings is currently one of the most popular historical dramas on television. It was created and written by Michael Hirst. The series is inspired by the sagas about Ragnar Lodbrok, which is why many characters are based on historical or semi-historical figures. However, there are some invented characters and these too have names.  Where do these names come from? Are they from the sagas as well or from other historical documents? How well have they been chosen for the character’s role and social position? Do they fit the place and time of the dramatic action?

The paper will discuss these questions but also the bigger question built into the difficult choice of personal names where fiction meets history.

 

Sanja Peter, Göteborgs stadsmuseum, Kulturförvaltningen, Göteborgs stad

sanja.peter@kultur.goteborg.se

Abstrakt:

Ortnamn på gränsen mellan det materiella och det immateriella – del av stadens DNA

Ortnamnsfrågorna engagerar göteborgarna väldigt mycket. Många stadsbor är välmedvetna om att namnen kan berätta om stadens historia och utveckling. 

Men vad skulle hända om språket försvann och bara husen var kvar? Eller tvärtom om det fanns namn på platser men ingenting att hitta till, bara öken utan möjlighet att orientera sig? Nej, det ena består inte utan det andra, materiellt och immateriellt hänger ihop. Våra ortnamn och förmåga att kommunicera med varandra är förbundna med en fysisk miljö där man kan orientera sig.

De tidiga ortnamnen sägs kunna visa vilken natur eller kultur som präglade platsen. Med många lager historia i en stad är det komplexa historier som nystas fram genom gatunamn som hänger ihop med hur den fysiska miljön byggts upp. Hugo Karlsson, en tidigare ordförande i Göteborgs Gatunamnsberedning, kallade ortnamnen för levande fornminnen.

 Ortnamn är kulturarv och de återspeglar delar av stadens historia, växt och evolution. Ortnamn är en del av stadens DNA. Eller snarare namnet är den viktigaste sekvensen i stadens dna. Det bär på stadens materiella och immateriella historia och berättelser. Tillsammans med ikoner och symboler är benämnda platser beståndsdelar som i framtiden kan berätta om ursprunget. Ortnamn har stort vetenskapligt dokumentvärde – immateriellt preparatvärde.

 

Alexandra Petrulevich, Uppsala universitet

alexandra.petrulevich@gmail.com

Abstrakt:

Att försvenska den Andre: namnpolitiken i storskaliga geometriska kartor från stormaktstidens Sverige

I mitt föredrag redogör jag för resultaten av en pilotstudie jag genomförde för projektet Att försvenska den Andre. I pilotstudien undersökte jag vilka instruktioner om namninsamling och -hantering myndigheterna utfärdade i samband med den landsomfattande geometriska karteringen av Sverige samt huruvida lantmätare rättade sig efter instruktionerna i Wolgastprovinsen i Mecklenburg-Vorpommern. Den första delundersökningen visar att instruktionerna som reglerade insamling och hantering av ortnamn blev mer detaljerade mot slutet av karteringsperioden. Med andra ord genomgick regleringen en temporal utveckling från implicita förväntningar på lantmätare att leverera det önskade namnmaterialet till explicit detaljstyrning av vilka namn och i vilken form som skulle samlas in och på vilka sätt dessa skulle skrivas på geometriska kartor. Mina resultat bekräftar den allmänna bilden av hur den geometriska karteringen gick till (Höglund 2013). Den befintliga forskningen har dock hittills inte uppmärksammat att instruktionerna från 1691 och 1697 explicit reglerar namninsamling och namnhantering i flerspråkiga områden. Lantmätarna beordras att notera ortnamn ”på de Finska, Estniska, Lettiska, gemena Livländska och Tyska, gemena Pommerska samt Bremiska språken” (Samlingar 1: 232) samt att försvenska dessa.

Pilotstudiens andra delundersökning bygger på analysen av ett stickprov om 46 geometriska kartor över Wolgastprovinsen (Geogreif). Mina resultat visar att enbart en liten andel namn på kartorna (ca 10 %) uppvisar försvenskning eller anpassning, t.ex. Gnögentins feld > Gleuentinska feltet (Gnögentin). Den uppenbara avvikelsen från instruktionerna anses bero på kulturell och språklig närhet mellan svenskspråkiga lantmätare och Wolgasts tyskspråkiga befolkning. Avslutningsvis redogör jag för vilken betydelse dessa resultat har haft för projektets frågeställningar och utformning.

Källor

Geogreif. <https://geogreif.uni-greifswald.de/> Accessed March 2020.

Höglund, M. (2013). Ett lantmäteri med landets resurser i fokus. In: Gussarsson Wijk et al. (eds.). Med kartan i fokus. Stockholm, pp. 52–129.

Samlingar 1. Samlingar i landtmäteri 1. (1901). Stockholm.

 

Jaakko Raunamaa, Helsingfors universitet

jaak.rau@gmail.com

Abstrakt:

Dator, språk, namn och människor i medeltida Novgorod: Personnamn i folkräkningsboken av Vodskaja pjatina

I detta arbete digitala metoder används för att sammanställa och klustera personnamn för att studera gamla namngivning-systemet i nordvästra Ryssland. Närmare bestämt analyserades namn som bekräftades i folkräkningsboken Vodskaja pjatina, ett av de fem administrativa områdena i slutet av 1400-talet Novgorod. Särskild tonvikt lades på den finska nomenklaturen. Forskningsdata sammanställdes genom att omvandla redigerade versioner av originaldokumenten med hjälp av OCR-program och skapa ett Python-baserat program för att känna igen och samla in personnamnen från texten. OCR-fel sökte och korrigerades med hjälp av datahanteringsprogrammet Openrefine. Kluster genomfördes med två metoder: Jaccard likhetskoefficient och euklidiskt avstånd.

Totalt sett samlades 35 891 namn. Nästan alla de vanligaste namnen i uppgifterna är av kristet ursprung härledda från grekiska eller hebreiska antingen. Namn som innehåller finska namnelement är en minoritet, c. 2% av alla. Kluster visade sig vara en bra metod för att studera gamla namngivningskonventioner. Särskilt resultaten av det euklidiska måttet är matematiskt pålitliga och överensstämmer med det kulturhistoriska sammanhanget. Dessutom är klusterresultaten i linje med tidigare studier avseende studieområdets etniska och språkliga förflutna: i slutet av 1400-talet hade den södra regionen redan blivit "slaviniserad" medan de norra delarna fortfarande hade en betydande finsk befolkning. Ännu mer så indikerar resultaten av denna studie att området kan delas in i flera olika kulturella sfärer på grundval av namngivningskonventionerna. Till exempel de sammanslagna klustergrupperna i norr och väster är väsentliga bevis på kulturell särskiljningsförmåga som skulle kunna förstås ytterligare som karelska och votiska kulturer.

 

Kaisa Rautio Helander, Sámi allaskuvla / Sámi University of Applied Sciences

kaisarh@samas.no

Abstrakt:

Samiske stedsnavn i grenseland 

I det samiske området  er nasjonalstatenes grenser historisk sett et ganske nytt fenomen: den første statsgrensen ble dratt på midten av 1700-tallet mellom Danmark-Norge og Sverige-Finland. Siden den første grensedragningen har det samiske området blitt delt mellom fire land: Norge, Sverige, Finland og Russland. Det tradisjonelle samiskspråklige stedsnavnforrådet har ikke blitt etablert i forhold til statsgrenser men har derimot sammenheng med siidaenes ressursområder som har en mye eldre historie enn etableringen av statsgrenser i det samiske området. I mitt foredrag vil jeg vise eksempler på hvordan de samiske stedsnavnene i grenseområdene gir oss belegg på eldre arealbruk før tida med  grensedragninger, og hvordan denne arealbruken eventuelt har endret seg som en konsekvens av forandringer i territorielle maktforhold. På den annen side vil jeg diskutere hvordan de nåværende statsgrensene har forsterket etableringen av stedsnavnforråd på nasjonalstatenes språk i grenseområdene og hva slags påvirkninger dette har på det samiske navneforrådet.

 

Lennart Ryman, Institutet för språk och folkminnen

lennart.ryman@isof.se

Abstrakt:

Huvudnamn och tillnamn i den medeltida svenskan

I många av världens språk räknar vi dels med huvudnamn (förnamn, dopnamn) som ingår i ett begränsat namnförråd och som tilldelas ett barn strax efter födseln, dels med tillnamn. Efter svensk praxis menas här med tillnamn ett personnamn som används i stället för eller tillsammans med huvudnamnet. Tillnamn kan ärvas från en nära släkting (släktnamn) eller förvärvas vid olika tidpunkter i livet, typiskt genom omgivningens bruk (binamn). 

I föredraget räknar jag med att det ovanstående schemat i stort sett håller för svensk medeltid, vilket kan ifrågasättas. Men en mängd problem uppstår när man tittar närmare på en del av det bevarade materialet. Hur skall ett namn som brukas ensamt om en person bedömas? Hur skall man se på lexikala namn som förekommer både som huvudnamn och som tillnamn, t.ex. Bonde, Fagher, Fughl, Hulte, Iute, Karl och Sture? Förklaringarna kan skifta mellan olika namn och namnbärare och blir ofta osäkra. Ett särskilt bruk, kanske begränsat till frälset, kan representeras av Nils Fågel i 1400-talets Västmanland, som även kallas Fågel Jönsson. I materialet uppträder nästan enbart män, men ett fåtal kvinnor kan komma att bli indragna. 

Jag syftar till en översikt och en diskussion med utgångspunkt i ordboken Sveriges medeltida personnamn och i ordbokens samlingar i Uppsala. I sammanhanget blir det nödvändigt att beröra ordbokens principer och praxis i fråga om gränsdragningen mellan huvudnamn och tillnamn. 

 

Line Sandst, Aalborg universitet

sandst@aau.hum.dk

Abstrakt:

Hvor går grænsen? Navngivning i kønsperspektiv

I 2008 besluttede Vejnavnenævnet i København, at der skal opkaldes flere gader og pladser efter kvinder. Denne beslutning blev truffet på baggrund af, at der procentvist er flere urbane gader og pladser, der er opkaldt efter mænd end kvinder. Og det ønskede Vejnavnenævnet at gøre op med. Sidenhen har resten af de danske vejnavnenævn fulgt trop, og det kan nu anføres som argument i navngivningssager, at der ønskes at navngives efter kvinder i byerne.

Men hvor går grænsen? Hvor mange kvinder skal have opkaldt en urban lokalitet efter sig, og hvilke kriterier anlægger de kommunale vejnavnenævn for at opkalde lokaliteter efter kvinder? Er det et mål i sig selv, at så mange lokaliteter som muligt, skal opkaldes efter kvinder, eller tager vejnavnenævnene også hensyn til fx kvindernes tilhørsforhold til byerne? Og om det er store, centrale eller små, perifere lokaliteter, der navngives efter kvinderne? I denne præsentation ser jeg nærmere på urbane navne og -navngivning i kønsperspektiv og stiller spørgsmålet: hvor går grænsen? Er vejnavnenævnene i gang med at komme kønsuligheden til livs, reproducerer de uligheden de ville til livs, eller er de i gang med at skabe nye strukturer, der fastholder kvinder i et uligt forhold til mænd i den urbane sprogliggørelse af byen? Data hentes fra empiriske navngivningssager i Danmark.

 

Paula Sjöblom, Åbo universitet

papisjo@utu.fi

Abstrakt:

Kläder utan återanvändningsgränser: namn på ansvarsfulla finska textilföretag 

Man köper allt mera kläder i världen, och textilindustrins globala belastning på miljön är enorm. År 2015 varje EU medborgare köpte nästan 13 kg nya klädsel, och tillväxt av textilköp per person har varit 40 % i två decennier. Orsak till detta är klädernas prisfall och det så kallade fast fashion, snabbmodet. Man använder kläder under kortare tid än tidigare, och den största delen av dem hamnar i avfallsförbränning eller till soptipp. EU har i 2018 avkrävt att alla medlemsländer skall senast i 2025 ta separat vara på textiler och sköta om deras återanvändning. (Šajn 2019.)

Under senaste åren har det uppstått i Finland många nya textilfirmor som baserar sig på idén av den cirkulära ekonomin. På detta föredrag undersöker jag, hur den cirkulära ekonomin eller företagens ansvarsfullhet syns i kommersiella namn.

Materialet innehåller namn av 113 företag eller varumärke i finsk textilbransch: kläddesigners, klädproducenter, klädaffärer, vintage-butiker och andrahandsaffärer. Materialet har samlats huvudsakligen från en lista gjort av experter i ett projekt, som strävar efter att skapa sådan textil affärsverksamhet i Finland som sparar naturens resurser (Finix). Jag har utrett företagens verksamhet och bakgrund av namn med hjälp av företagens hemsidor i nätet.

Ganska många namn innehåller personnamn eller ortnamn, men namn med uttryck som har lexikal betydelse är i majoritet. En stor del av firmor har namn som innehåller uttryck som på ett eller annat sätt tyder på miljö, natur, hållbar utveckling eller cirkulär ekonomi. De mesta är på finska (t.ex. Vähänkäytetty ’lite begagnad’) eller på engelska (Globe Hope). Över 60 % av namn har något slags berättelse i företagets hemsida.

Källor: 

Finix = https://finix.aalto.fi/

Šajn, Nikolina 2019. Environmental impact of the textile and clothing industry. What consumers need to know. European Parliamentary Research Service. Members' Research Service PE 633.143. European Union.

 

Daniel Solling, Institutet för språk- och folkminnen

daniel.solling@isof.se

Abstrakt:

Sighvast och Silvester. Något om lemmagränsöverskridande namn i Sverige på medeltiden”

I en muntlig kultur som den medeltida var namnen och framför allt stavningen av dem inte lika fast förankrade i det skrivna språket som idag. Detta innebär bland annat att en och samma person kunde skriva sitt namn eller få det skrivet på flera olika sätt. Hur namnet skrevs kunde till exempel bero på hur skrivaren, som kanske hade en annan dialekt eller ett annat språk som modersmål, uppfattade namnet när det uttalades. En annan orsak kunde vara  att namnet skrevs av från en otydligt nedtecknad förlaga som i sin tur kanske var skriven av en skrivare som hade uppfattat namnet på ett visst sätt. Kort sagt fanns det en stor variation i skrivningen av det som man kan betrakta som ett och samma namn under medeltiden (och även senare århundraden). Ibland kunde denna variation till och med leda till att ett namn (åtminstone delvis) uppgick i ett annat. Roland Otterbjörk (1970, s. 155) nämner att namnet Ester under 1600-talet kom att ersätta det ”sv[enska]” namnet Estrid (fornsvenskt Æstridh) och att det delvis kan vara en yngre form av det namnet.

Utifrån samlingarna vid Sveriges medeltida personnamn (SMPs) i Uppsala har jag undersökt namnen i ett namnkomplex kring det fornsvenska namnet Sighvast och det latinska namnet Silvester. Jag har kartlagt namnens utveckling och har funnit tecken på att namnen under medeltiden åtminstone delvis sammanfallit till ett.

Litteratur

Otterbjörk, Roland (19702): Svenska förnamn. Kortfattat namnlexikon. Stockholm.

 

Väinö Syrjälä, Södertörns högskola

vaino.syrjala@sh.se

Abstrakt:

Bygg med oss! – Namn som en semiotisk resurs i informationstexter om infrastrukturprojekt

Det pågår för närvarande flera stora infrastrukturprojekt i Stockholmsområdet. De ansvariga myndigheterna behöver kommunicera om dessa projekt med flera olika mottagare, från intresserade medborgare till potentiella entreprenörer. Som en del av ett bredare textanalytisk studie är mitt syfte i denna presentation att diskutera vilken roll egennamn kan ha i denna typ av myndighetskommunikation.

Min studie söker svar på följande tre frågor: 1) Vilka egennamn förekommer i de aktuella texterna och med vilka funktioner? 2) Hur kombineras namn med andra semiotiska resurser i de multimodala texterna? 3) Vilken effekt har namnbruket på det förhållande mellan avsändare och mottagare som realiseras i texten? Därmed kombineras frågeställningar och verktyg från socioonomastiken och den systemisk-funktionella grammatiken. Materialet för analysen utgörs av olika informationsmaterial om två infrastrukturprojekt, E4 Förbifart Stockholm (Trafikverket) och Nya Tunnelbanan (Region Stockholm), med huvudfokus på broschyrer från respektive projekt riktade till potentiella entreprenörer.

Texterna i broschyrerna i fråga innehåller olika typer av egennamn: föga överraskande används ortnamn och namn på myndigheter, men även namn på enskilda personer förekommer. Alla dessa namn har olika ideationella funktioner, som att placera projektet geografiskt eller beskriva den aktuella projektorganisationen, och förekommer ofta i multimodala sammanhang. Vidare har namnen en viktig roll för texternas interpersonella dimension genom att de exempelvis signalerar närhet med läsaren. Med tanke på att den uttalade målgruppen för de specifika broschyrerna främst utgörs av stora internationella byggföretag är språkbruket med stora likheter med övriga informationstexter (riktade mot den stora allmänheten) högst intressant och kan vidare kopplas till den aktuella diskursen kring myndighetskommunikation i dagens Sverige.

 

Inge Særeim, Universitetet i Stavanger

inge.saerheim@uis.no

Abstrakt:

Sørvestnorske øydegardsnamn på -stad – spegling av førhistorisk busetnadsnamngjeving?

Til mange sørvestnorske øydegardstufter frå førhistorisk tid er det knytt eit stadnamn på -stad eller -land, t.d. Sverkestad, *Rappstad og Tansland, alle frå Eigersund (Rogaland). Særleg -land er eit vanleg etterledd. Mange av namna er identiske med og ser ut til å vera av same typen som eksisterande gardsnamn av desse klassane. I dette innlegget vil først og fremst øydegardsnamn på -stad bli drøfta. Nokre av øydegardsnamna er nytta om hustufter og åkerland som ligg i utmark langt frå dagens busetjing, gjerne i grenseområde mellom grannegardar. I nokre høve kan det by på utfordringar å avgrensa kva som er gamle øydegardsnamn, t.d. å skilja dei frå yngre lagingar med vedkomande namneledd. Stundom står eit gammalt busetnadsnamn som føreledd i eit samansett naturnamn, t.d. *Rappstad i Rappstadneset og *Gjellestad i Gjellestadviga, båe frå Eigersund. I og med at ein her kan rekna med førhistoriske lagingar innom den produktive perioden for vedkomande namneklasse, er det grunn til å stilla spørsmål om slike øydegardsnamn kan vera med på å kasta lys over busetnadsnamngjevinga i førhistorisk tid, bl.a. når det gjeld den aldersmessige avgrensinga av namneklassane. 

Inge Særheim

 

Therese Lindström Tiedemann, Stellan Petersson, Beatrice Silén & Maisa Laurila, Helsingfors universitet, Göteborgs universitet

therese.lindstromtiedemann@helsinki.fi

Abstrakt:

Egennamnens morfologi – hur och varför? 

I vårt arbete med profilering av svenska som andraspråk har vi sett att ca 10 % av lexemen (ord + ordklass + betydelse) är egennamn i våra korpusdata, som kommer från kursböcker i svenska som andraspråk. Jämfört med andra ordklasser är det mer än adjektiv och nästan lika mycket som verb (substantiv 47 %, verbs 14 %, adjektiv 9 %, pronomen 0,3 %). Egennamnen utgör en stor andel av orden i kursböckerna, men ändå är det sällan man ser studier av egennamn i koppling till andraspråksinlärning (se dock Löfdahl m.fl. 2015). Att lära sig namn i ett språk är dock en viktig del av språkinlärningen som dessutom kan påverka den övriga ordinlärningen med tanke på att vissa namndelar kan kopplas till lexem som de är homonyma med i det övriga ordförrådet (jfr Nyström 1997, 2016, Motschenbacher 2020: 92). För att kunna studera detta systematiskt har vi behov av systematiska data som hjälper oss se mönster och hur dessa mönster fördelar sig i materialet. På så vis kan vi studera vad som kan ge stöd för inlärningen, vilken information om namn och namnens struktur och användning som undervisas implicit och vad som kanske borde göras explicit. Vår studie görs utifrån korpusmaterial och manuell tilläggsannotering av egennamnens morfologi och ordbildningsmönster. Studier av egennamn utifrån korpusmaterial är ganska ovanligt (se Motschenbacher 2020), men ger nya möjligheter som är viktiga att utforska inte minst för andraspråksforskning.

I föredraget presenteras hur vi analyserat namn och varför, samt vilka problem vi stött på. Vi förklarar varför vi ser -son och -man som avledningsmorfem, och varför vi lämnar förnamn mestadels oanalyserade men ofta analyserar efternamn och ortnamn. Vi tar även upp egennamn som analyseras som lexikaliserade fraser. Dessa ligger mer eller mindre nära gränsen till ett appellativt bruk: Vita huset, Aftonbladet, Gröna Lund, och variationen i koppling till bestämdhet kan förvirra inlärare (jfr Bakken 2002).

Bakken, K. 2002. Navnestatus og bestemdhetskategorien. NORNA:rapporter 29, särtryck av Namn och bygd. 

Löfdahl, M., Tingsell, S. och Wenner, L. 2015. Lexikon, onomastikon och flerspråkighet. I: E. 

Aldrin, L. Gustafsson, M. Löfdahl & L. Wenner (red.) Innovationer i namn och namnmönster. NORNA-rapporter 92. s. 153–167. https://www.isof.se/download/18.30cc95d915aacd94099dbf0/1529493974911/11...(002).pdf Hämtad: 26 april 2020 

Motschenbacher, H. 2020. Corpus Linguistic Onomastics: A Plea for a Corpus-Based Investigation of Names, Names, 68:2, 88-103, DOI:10.1080/00277738.2020.1731240

Nyström, S. 1997. Namnmönster, namnsystem, onomastikon: Något om namnförrådets art och struktur. Ellevte Nordiske Navneforskerkongressen. Sundvollen 19.-23. Juni 1994., s. 133–248.

Nyström, S. 2016. Names and meaning. I: C. Haugh (red.) Oxford Handbook of Names and Naming. Oxford: OUP. s. 40–51.

 

Krister Vasshus, Universitetet i Bergen

krister.vasshus@gmail.com

Abstrakt:

Korleis og i kor stor grad har den vikingtidige kontakten på kryss og tvers av Skagerrak sett spor etter seg i stadnamnutvalet?

Dette er grunnspørsmålet i mitt doktorgradsprosjekt, og i dette foredraget vil eg presentera metode og førebelse resultat av analysane i prosjektet.

Prosjektets utgangspunkt er ei forventing om at likskapane mellom stadnamn langs kysten av Skagerrak er større enn mellom for eksempel Trøndelag, Medelpad og Sjælland. Delvis peiker arkeologiske og historiske kjelder i retning av stor kontakt i området under vikingtid, og delvis finst der likskapar i dialektane her som indikerer kontakt. Har Skagerrak vore ei grense som stadnamna ikkje kraup over, eller kan kontakten sporast i stadnamna i tillegg til i dialektane?

Materialet har vist seg å vera vanskeleg å avgrensa på ein måte som gjer namna representative. Under innsamlinga ga det utvalde materialet inntrykk av å visa langt mindre openberre likskapar mellom dansk, norsk og svensk materiale enn eg forventa. Om dette inntrykket er riktig, vil visa seg når eg nå går i gang med næranalysane av materialet (oktober 2020).