Uppgift för regeringen 2019-2023: Högskoleutbildning och vetenskap kan bli trumfkort för Finland

Det är avgörande för Finlands välfärd att vi tar väl hand om vår högklassiga kunskapskedja från småbarnspedagogik till högskoleutbildning och forskning. Därför måste tillräcklig och förutsägbar basfinansiering för universiteten garanteras under nästa regeringsperiod och man måste gå in för att höja forsknings- och utvecklingsverksamhetens andel av bnp med sikte på den nationellt utstakade andelen 4 procent fram till år 2030.

För att detta ska bli verklighet måste universitetsindexet tas i bruk permanent. Man kan också stabilisera universitetens finansiering genom att kapitalisera dem enligt en långsiktig plan. Kapitaliseringen kan förslagsvis vara en investering med hjälp av statlig egendom och med de kommande generationerna i åtanke. Finansieringen kan också göras långsiktigare genom att existerande resurser kombineras till tydligare helheter så att en större andel än tidigare baserar sig på förverkligandet av universitetets strategiska val. 

För att den privata sektorn och forskningen tillsammans ska kunna inkluderas i arbetet för att höja bnp-andelen är det även viktigt att satsa på forsknings- och kommersialiseringsfinansiering från Business Finland. I synnerhet Ny affärsverksamhet från forskningsidéer (TUTLI-finansiering) har visat sig vara ett fungerande finansieringsredskap. På detta sätt kan man stödja forskningsbaserade innovationer och kommersialisering av innovationerna samt utöka samarbetet mellan universiteten och näringslivet.

Även beloppet av den konkurrensutsatta forskningsfinansiering som delas ut via Finlands Akademi måste tryggas. Samtidigt gäller det att se till att sätten att dela ut konkurrensutsatt finansiering inte kräver alltför mycket arbete av forskarna. Kompletterande finansiering bör inte splittras upp på nya stödformer, eftersom det belastar och slösar bort forskarnas arbetstid på administrering och rapportering. Nya innovativa initiativ inom vetenskapen kan stödjas med redan existerande mekanismer.

Forskningsinfrastrukturer är en central grundförutsättning för forskning. Att upprätthålla och utveckla forskningsinfrastrukturerna är en nyckelfråga när det gäller att upprätthålla och utveckla den nationella konkurrenskraften, men för närvarande är resurserna klart underdimensionerade (Vägvisaren för Finlands forskningsinfrastrukturer 2014). Nivån på den finansiering för forskningsinfrastruktur som man fritt kan ansöka om via Finlands Akademi bör höjas så att finansieringen på lång sikt når en internationellt trovärdig nivå.

Offentliga resurser som styrs till forskning måste riktas utgående från kvalitet. På så vis kan det garanteras att våra universitet som konkurrerar på internationella arenor får tillräckligt stöd i hemlandet och kan vara till nytta för hela Finland även i fortsättningen.

Det är viktigt att öka och integrera den konkurrensutsatta internationella finansieringen. Finland bör stärka den betydelse som högklassig grundforskning och forskningsbaserade innovationer har i EU:s budget och verksamhet. Vi anser att budgeten för forskning, innovation och utbildning bör dubbleras i EU:s fleråriga budgetram 2021–2027. Vi föreslår utbildning som huvudtema under Finlands ordförandeperiod i EU.

Kunnande och kunniga experter är Finlands framtid. Vi måste förnya vårt utbildningssystem så att det tillhandahåller de färdigheter som behövs i arbetslivet och samhället under detta århundrade.

Högklassig grundläggande utbildning och småbarnspedagogik samt utbildning på andra stadiet utgör grunden för universitetsstudier. Den grunden måste vara i skick när högskoleutbildningen förnyas. Antalet skolavhoppare måste fås ner, antalet studerande som genomgår gymnasiet måste fås upp, övergångarna från ett system till ett annat måste bli enklare och jämlikheten i utbildningen måste ökas. Det måste bli möjligt att påbörja universitetsstudier i yngre ålder. När det gäller andelen högutbildade 25–34-åringar placerar vi oss nu under medeltalet för OECD-länderna.

Nationellt har det utstakats att fram till 2030 ska antalet personer med högskoleexamen höjas till 50 procent från nuvarande 41 procent. När det avläggs fler examina än för närvarande måste tillräckliga resurser säkerställas för att kvaliteten på undervisningen inte ska sjunka.

Vi vid Helsingfors universitet vill också möta de föränderliga utbildningsbehoven: i fortsättningen behövs utöver examensutbildning också mer livslångt lärande och flexibel uppdatering av kunnandet. Universitetens roll i kedjan av livslångt lärande är att erbjuda fördjupad utbildning som baserar sig på forskning och presenterar ny kunskap. När man beslutar om universitetens finansiering är det viktigt att uppmärksamma att mängden utbildning som inte hör till examen har ökat.

Under nästa regeringsperiod är det viktigt att komma överens om omfattande finansiering för livslångt lärande, och före det föra en samhällelig diskussion om hur finansieringen i framtiden kommer att fördelas mellan arbetsgivarna, samhället och studenterna själva.

Ur studenternas perspektiv är det viktigt att utbildningen inte enbart ger dem en förmåga att tänka och lösa problem vetenskapligt, utan att de också får goda förutsättningar inför arbetslivet. Den utbildningsreform som Helsingfors universitet genomfört strävar efter att våra utbildningsprogram ska basera sig på en stark forskningsgrund samt en djup och mångsidig förståelse av problem och fenomen. Därför utexaminerar vi experter med goda arbetslivsfärdigheter i ett föränderligt samhälle.

I framtiden smälter digital undervisning och kontaktundervisning samman. Digitaliseringen gör undervisningen flexiblare, men högklassiga studier kräver även närvaro och sociala kontakter som hjälper studenten finna sin plats inom sitt vetenskapsområde och i gemenskapen vid universitetet. För att kunna erbjuda högklassiga digitala lärupplevelser behövs utöver nya lärmiljöer även infrastruktur som stöder digital undervisning samt utveckling av det digitalpedagogiska kunnandet.

I framtiden fördjupar Helsingfors universitet också sitt samarbete med andra stadiets utbildning: vi kommer bland annat att utveckla digitala undervisningshelheter som är öppna för alla finländska gymnasiestuderande. I framtiden kommer digitala kurser och MOOC-kurser att utgöra en ännu bredare inkörsport till universitetsstudier.

Vi vill vara med och utveckla våra universitet till Finlands bästa arbetsplatser och gemenskaper. Alla aktörers gemensamma ansträngningar behövs för att universitetens resurser ska vara tillräckliga i förhållande till målen och för att studenter och personal ska ha tillit till sina framtida karriärutsikter och kunna påverka.

Det är viktigt att studenterna tillförsäkras sådana omständigheter (inklusive studiesociala förmåner) som innebär att de kan koncentrera sig på studierna, utexamineras på ett smidigt sätt och övergå till arbetslivet. Likaså är det ändamålsenligt att forsknings- och undervisningspersonalen kan fokusera på sitt egentliga arbete.

De normer som reglerar utbildning och examina bör luckras upp, och det bör vara möjligt för universiteten att också i sitt utbildningsutbud förutse internationaliseringsbehov och förändringar i världen.

Under nästa årtionde påverkas Finlands välfärd och framgång av om vi öppnar dörrarna för nya influenser och människor, om vi själva söker oss ut i världen eller om vi sluter oss inom vårt skal. Enligt en undersökning från EU:s byrå för grundläggande rättigheter är Finland ett av de mest diskriminerande länderna i Europa. Det är någonting som man måste ingripa i med genomslagskraftiga nationella åtgärder. Respekt för och värnande om mänskliga rättigheter har nämligen alltid utgjort en central del av vår värdegrund.

För att vi ska kunna svara på utmaningarna med internationalisering krävs samarbete mellan olika aktörer – universitet, företag och näringsliv, beslutsfattare och medborgare. Vi måste arbeta både för att locka experter till Finland och för att se till att de studenter och forskare som redan är i landet integreras på vår arbetsmarknad. För närvarande har magistrar och doktorer med internationell bakgrund som utexamineras från universiteten svårigheter att få arbete i Finland. Därför måste högskolorna och den offentliga sektorn stärka sitt samarbete med näringslivet.

De finländska universiteten är i en nyckelposition när det gäller att stärka samhällets kompetensbas: vi lockar internationella experter och skapar konkurrenskraftiga kompetenskluster samt nyskapande ekosystem. Forskares och studenters mobilitet främjar vetenskapens utveckling och ett öppet samhälle, men mobiliteten måste fungera åt båda hållen. Finland kan hotas av hjärnflykt, som omfattar såväl olika experter och studenter som forskare, om vi inte erbjuder tillräckligt tilldragande studiemiljöer och forskningsmiljöer.

De lösningar som gäller högskoleutbildning bör svara på den allt hårdare globala konkurrensen om de bästa internationella och inhemska experterna. Tjänster som anknyter till inflyttning till och vistelse i landet (både nationella tjänster och städernas egna tjänster) är en central konkurrensfaktor inom internationell rekrytering. Finland bör ha de bäst fungerande och smidigaste tjänsterna för att kunna locka och hålla kvar de bästa experterna. 

Utöver smidiga tjänster lockas de bästa forskarna helt enkelt av resurser för forskningsinfrastrukturer och för anställning i forskningsgrupper – här har vi hamnat på efterkälken i jämförelse med bland annat de övriga nordiska länderna. Det här är ett område där vi måste stärka våra internationella konkurrenskraftiga kompetenskluster.

Trots att praxis för uppehållstillstånd har utvecklats berömligt under de senaste åren, innefattar en ansökan om uppehållstillstånd fortfarande en stor mängd onödig byråkrati. Vi måste göra rekryterade forskares och internationella studenters ankomst till Finland ännu smidigare: det måste bli lättare att ansöka om uppehållstillstånd och flytta familjen till Finland, och studenter bör beviljas uppehållstillstånd för hela den tid de avlägger sin examen. EU-medborgare ska kunna röra sig fritt och bosätta sig fritt inom EU-området. För att EU-medborgare ska kunna registreras snabbare behövs det en separat led för registrering.

Vi bör slopa behovsprövningen för arbetsrelaterade uppehållstillstånd och öka resurserna för undervisning i finska eller svenska på akademisk nivå.

Mänsklighetens problem blir allt mer invecklade och lösningarna kräver allt mer helhetsinriktat kunnande. Det finns allt färre enkla och snabba lösningar. Samtidigt krävs det att förvaltningen och beslutsfattarna ska producera snabba resultat.

Diskussionen om vetenskapens ställning och om hur forskningsdata ska användas som stöd för beslutsfattandet går het: det har väckts ett intresse för ämnet bland beslutsfattare, tjänstemän och forskare. För att vi ska få till stånd en förändring och verkligen kunna göra framsteg måste det allmänna och forskarsamhället tillsammans vidta konkreta åtgärder för att öka samverkan. Forskarsamhällets insatser behövs i början av den egentliga beslutsprocessen, under beredningen och för konsekvensbedömningen. En överenskommelse om saken bör helst inkluderas i regeringsprogrammet. Forskningsdata bör också användas när regeringens strategiska tyngdpunkter och de relaterade målen (regeringsprogrammet) fastställs.

Det finns många sätt att öka användningen av forskningsdata, och även de existerande modellerna kan utvecklas. Det är viktigt att skapa dialogbaserade institutionella strukturer och verksamhetsmodeller; det kan betyda exempelvis en ökad mängd expertpaneler och kommittéberedningar inom stora projekt som överskrider sektorsgränserna.

Regeringens ska också säkerställa att tjänstemän inom den offentliga sektorn har tillräckligt med tidsresurser för att bekanta sig med forskningen och utnyttja den. Vi föreslår att en vetenskapsrådgivare utnämns vid statsrådets kansli, och hen kan koordinera och utveckla användningen av vetenskap för beslutsfattande.

Forskarsamhällets och universitetens uppgift är att öka kommunikationen med riksdagen, statsrådet och tjänstemännen och ge dem information om aktuell forskning som är relevant för beslutsfattandet och om möjligheterna att utnyttja denna forskning. Helsingfors universitet utbildar forskare till expertarbete, lär dem förmedla forskningsdata till samhället och utvecklar drivfjädrar för att främja samverkan med samhället. 

Kanske Finland kan vara ett ledande land i att använda forskningsdata som stöd för beslutsfattande?