I början av december, närmare sagt 2.12, deltog jag i seminariet Språkmedvetna praxis som stöd i undervisningen - grundskolan i fokus. Seminariet organiserades av nätverket FLIN som är en förkortning av namnet Flerspråkighet i Norden. Deltagarna var forskare, pedagoger och andra professionella från Sverige, Norge, Danmark och Finland. Seminariet organiserades via zoom som så mycket annat nuförtiden. I princip var vi dock i Helsingfors.
Vi lyssnade på och diskuterade kring tre presentationer. Jag fokuserar här på en av dem, nämligen Heini Lehtonens presentation som fritt översatt hette Finlands nya språk – aktionsforskning och webbmaterial för pedagogik som stöder transpråkande och språkmedvetenhet. Jag lyfter fram några detaljer av presentationen och en del tankar som den väckte hos mig.
Vi talar delar av språk
Heini inledde sin presentation med att lyfta fram något som till exempel forskaren Jan Blummaert har poängterat och som har med språkkunskaper att göra: vi talar alltid delar av språk, även om det handlade om vårt förstaspråk eller modersmål. Språken är helt enkelt inte avgränsbara helheter utan de är alltid fragmentariska.
Vi behöver och kan inte heller behärska helt ett språk som inte ens existerar som en avgränsbar helhet. Detta är något som är bra att ha i tankarna då man talar om språkkunskaper och flerspråkigheten. I stället för att se elever som mer eller mindre kompetenta talare av ett helt språk borde vi ge eleverna möjlighet att agera som kompetenta talare av delar av olika språk.
Workshops för att synliggöra språk
Heini presenterade på basis av forskningsprojektet Finlands nya språk i östra Helsingfors. Heini har medverkat som forskare i projektet i flera år och en del av projektets resultat är en bunt brukbara workshops som är tillgängliga för alla på utbildningsstyrelsens webbsidor.
Tillsvidare är texterna på finska men meningen är att de översätts till andra språk också. Det finns rikligt med bilder och videon, så det går att greppa delar även om man inte förstår alla ord.
Med hjälp av materialen kan man till exempel göra ett hav med arabiskt alfabet, låta eleverna agera som språkexperter, lära sig lite ryska, skriva flerspråkig poesi, skapa språkhjältar med olika särstyrkor och så vidare. Öppna länken, kolla och låt dig inspireras!
Projektet Finlands nya språk i östra Helsingfors var ett gemensamt projekt för lingvister, konstnärer och en journalist. Gruppen jobbade tätt tillsammans med lärare och eleverna i skolan. Meningen var att producera tillsammans och synliggöra språken genom workshops, inte bara dokumentera verksamhet. Resultaten blev fysiskt synliga på skolans väggar. Som Heini sade: kunskapen finns redan inom grupperna, meningen var att synliggöra den.
Att välja sig själv eller att bli vald av andra?
En viktig del av workshops som skapades under projektet var att låta eleverna agera som språkexperter. Eleverna fick dock alltid välja sig själva till expertrollen. Till exempel när det handlade om ett projekt med ryska alfabet, visade de vuxna en bokstav och frågade om någon vet vad det var och vad som görs med den. Då en elev markerade, fick hen berätta, och efter det fick eleven välja om hen vill fungera som språkexpert. På det sättet sattes fokus på verksamheten, inte på individerna. Och individerna blev inte heller utpekade som talare av ett särskilt språk. Samtidigt fick eleverna visa och använda sina individuella kunskaper i språket i fråga. Språket blev synligt och kunskaperna fick en mening i skolans vardag.
Heini berättade att då de skapade havet med arabiskt alfabet på skolans väggar hade en elev kommenterat att det här är ju det normala alfabetet. Likaså hade en förälder kommenterat positivt då hen såg att hens modersmål syntes i skolan. En lärare som deltog i projektet med sin klass hade kommenterat efter projektet att flera elever som tidigare inte ville delta i undervisningen av eget modersmål hade ändrat åsikt och börjat delta i undervisningen.
I en flerspråkig grupp finns det mycket sådant kunnande som en lärare omöjligt kan behärska – i flerspråkiga skolklasser kan elever ha mer en tio olika förstaspråk. Poängen är att synliggöra och skapa utrymme för kunskaperna som annars förblir osynliga. Då språken och kunskaperna blir synliga och värdesatta, kan eleverna använda sig av alla resurser som de har för att lära sig. De blir sedda som hela människor vars alla kunskaper har utrymme och mening i skolan. Tillsammans lär vi oss att segla även över stormande hav.