Nya kurser i hållbarhetspedagogik vid fakulteten
När det gäller undervisningen vid fakulteten har flera nya kurser introducerats. Denna vår introducerades den nya magisterkursen Utbildningsplanering för en hållbar framtid för vilken Harriet Zilliacus fungerar som ansvarig lärare. Detta är en kurs där vi djupgående behandlar den roll policy kan spela för att främja hållbarhet inom olika utbildningssektorer. I år var kursen en självstudiekurs, men nästa vår ser vi fram emot att erbjuda den som en närstudiekurs.
I vår har vi också för första gången kunnat erbjuda kursen Fenomenbaserat lärande på Sveaborg: Hållbarhet och världsarv som schemalagd kurs med erfarenhet från en lyckad pilotversion våren 2018. Ansvarig lärare för denna kurs är Lili-Ann Wolff och den produceras tillsammans med ett flertal andra ämnesdidaktiker och andra forskare. Kursen är knuten till forskningsprojektet SveaSus som har fått projektbidrag från Svenska kulturfonden. Genom forskningsprojektet har vi haft möjlighet att utnyttja digitala metoder på nya sätt. Vi har också kunnat föra in många intressanta kulturinslag i kursen, såsom kropps- och konstbaserade metoder.
För tredje året i rad ordnar vi också den tvåspråkiga kursen Hållbarhetspedagogik: Teori och praxis. Lili-Ann Wolff och Anna Uitto är ansvariga lärare för denna kurs. Kursen är ett språköverskridande samarbeta och den behandlar grundläggande didaktiska frågeställningar i förhållande till hållbarhet. De två sistnämnda kurserna ordnas detta år som distanskurser, men nästa år om möjligt som närstudiekurser.
Alla tre kurserna ingår i en modul omfattande nio valbara kurser som berör hållbarhet från olika synvinklar. När nya kursfordringar träder i kraft vid Pedagogiska fakulteten år 2023 finns en strävan att integrera hållbarhetsperspektiv på ett genomgripande sätt i alla utbildningar. Helsingfors universitet utvecklar därtill som bäst en gemensam hållbarhetskurs för alla studerande vid universitetet. Den ges som pilotversion våren 2021 och kommer att vara obligatorisk för alla studerande i framtiden. Så en hel del är på gång inom undervisningen!
Hållbarhetsarbetsguppen KekePeda och forskningsgruppen SusEdu
Hållbarheten inom universitetsorganisationen och fakultetens verksamhet har också satts under lupp. Våren 2020 tillsattes arbetsgruppen KekePeda där universitetslektor Hannele Cantell fungerar som ordförande. Gruppen arbetar med att främja hållbarhet bland annat genom att utveckla ett mera levande och grönare campus på Brobergsterassen och sprida information om hållbarhetsteman via sociala medier.
I anknytning till undervisningen finns ett flertal pågående forskningsprojekt om hållbarhetspedagogik vid fakulteten. I forskningsgruppen SusEdu (Sustainability Education), ledd av Lili-Ann Wolff, deltar 24 forskare som utforskar och diskuterar hållbarhetspedagogik från olika perspektiv och organiserar forskningsseminarium inom området.
Forskning om utbildningens roll i att transformera värderingar och världsbilder
Vi två arbetar som bäst med en översiktsstudie där vi granskar aktuell policy och forskning när det gäller de förändringar i utbildningspolicy som klimatkrisen kräver. Fokus ligger mera bestämt på hur policy och läroplaner uttrycker behov av förändrade världsbilder i denna kritiska situation. I vår studie fokuserar vi särskilt på finländsk utbildningspolitik och forskning, men också hur dessa återspeglar dagens internationella policyutveckling.
Utgående från vår analys framträder tydligt att det finns en bred överenskommelse på policy nivå om behovet av hållbarhets- och klimatutbildning. Det behövs genomgripande förändringar i människans världsbilder och i hennes etiska relation till djuren, naturen och planeten. Dessa förändringar beskrivs ofta som transformativa. Det har blivit alltmer uppenbart att alla utbildningsnivåer behöver stöda djupgående förändringar i individers världsbilder i den existentiella kris mänskligheten och naturen nu befinner sig.
Ett centralt problem i detta sammanhang är dock hur utbildningen ska kunna förändras tillräckligt snabbt för att nå ambitiösa hållbarhetsmål. Likaså finns fortfarande många grundläggande frågor att ta ställning till när det gäller hur dessa förändringar skall ske och hur utbildningspolitiken kan främja de förändringar som behövs. Även om vi kan se transformativa element till exempel i finländska läroplaner ser vi flera kritiska element i policyutvecklingen som försvårar för utbildningen att ta sig an förändringar i värderingar och världsbilder. Dessa element är 1) många olika och delvis motstridiga intressen är integrerade och ibland dolda i läroplanerna, 2) det finns en klyfta mellan policy och praktik, och 3) det finns ett oklart samband mellan forskning och politik. Detta sista element inkluderar bland annat frågan om vilka utrymmen det finns för radikal förändring eftersom läroplanerna sällan är genomgripande forskningsbaserade, utan i stället ofta har ytlig påverkan av forskning som samsas med otaliga politiska och ekonomiska intressen.
Det övergripande problemet är att policy och läroplaner inte har de mest brådskande globala dilemmana i förgrunden. Inom både finsk och internationell hållbarhetspedagogisk forskning finns det en uppenbar yrkan på mer radikala transformativa tillvägagångssätt och nya paradigm än de som nuvarande finns i Finlands utbildningspolicy. Frågan är om framtida politik måste drastiskt omformulera de grundläggande målen för utbildning. Det finns ett brådskande behov att allmän utbildning formuleras i förhållande till att mänskligheten befinner sig i en existentiell kris som kräver förändringar på alla fronter, både när det gäller anpassning och lindring av dess konsekvenser. Det torde därför behövas såväl nya framtidsvisioner, som en nyordning av utbildningens mål, innehåll och fokus.
Mod och gemensamt engagemang för radikal förändring i utbildning
Det är på många sätt hoppingivande att det idag finns ett allt större engagemang kring hållbarhetsfrågor inom utbildning överlag liksom också på vår fakultet. De kritiska frågor vi lyfter fram i vår studie är också uppenbara inom kursutvecklingen och verksamheten vid vår fakultet. Detta syns i svårigheter att integrera olika intressen i kursutvecklingen och i klyftan mellan teori och praktik. Sambandet mellan forskning och policy är ännu en utmaning, även om det finns en stark strävan till forskningsbaserad undervisning. Hållbarhetspedagogisk forskning utvecklas snabbt, och det är en utmaning för alla utbildare att utgå från den aktuella kunskapen och se dess utbildningsmässiga konsekvenser såväl i teori som i praktik. Det gäller att ha mod att ta tag i de utmaningar som står för handen, även de som kan ha radikala och omvälvande konsekvenser för våra värderingar, tankar och handlingar. Här behövs framförallt samarbete och en bred uppslutning! För att på ett kraftfullt sätt utveckla undervisningen och pedagogiska fakultetens verksamhet är det centralt att forskare och studerande, och hela personalen, engagerar sig för en transformativ utveckling mot hållbarhet.