I debatten om radikalisering och radikal extremism ingår ofta ett säkerhetsperspektiv: det är myndigheter såsom polisen som verkar ha ansvaret för ärendena i fråga. Men pedagogen Saija Benjamin tror att skolan har en betydande roll i arbetet mot radikalisering.
År 2020 deltog Benjamin i planeringen av ett utbildningspilotprojekt där läroinrättningarnas personal, polisen och ungdomsarbetarna kunde slå samman sina krafter. Hon är forskardoktor i projektet Radikaaliksi kasvamassa? som finansieras av Finlands Akademi. Projektet behandlar skolans roll i utvecklingen av barns och ungas världsbild.
— Särskilt då fenomenet diskuteras ur ett förebyggande perspektiv har läroinrättningarna en helt avgörande ställning, säger Benjamin.
Att förebygga radikalisering är svårt, eftersom vägen mot extremism ofta börjar från till synes oskyldiga tankar och förslag. De unga kan i sociala medier stöta på material som delas av kompisar eller andra personer som de litar på, och även om materialet inte är extremistiskt eller provocerande kan det ändå fungera som en sluss in i extremism.
— Under coronaepidemin har till exempel QAnon-rörelsens verksamhet visat att påverkandet kan börja genom att mycket mjuka signaler, artiklar och nyhetsinslag delas. Människor styrs mot olika ideologier i små steg, beskriver Benjamin.
En jämnt högklassig grundskola som når en hel generation ger dock lärarna möjligheter och färdigheter att identifiera förändringar i barns och ungas välbefinnande redan i ett tidigt skede.
— När den unga fortfarande går i skola är spelet ännu inte helt förlorat. Då är man fortfarande med i de dagliga rutinerna och i samhället.
Enligt Benjamin bör man förhålla sig pragmatiskt till risken för radikalisering, som ett problem bland andra. I skolorna i Finland har man mött svåra frågor ända sedan medborgarkriget och tacklat dem bra. Även ett barn som exponeras för extremism är fortfarande ett vanligt barn.
Artikeln har publicerats i Yliopisto 1/2021