Under Corona-året har lärarutbildningen vid Helsingfors universitet ordnat praktikperioder som behövde anpassas till många olika krav och situationer. Alexandra Niiranen, Linda Koivula och Linda Helaskoski har genomfört sin praktik huvudsakligen på distans och fick möjlighet att träffa lärarstuderande i ett internationellt utbyte. Så här skriver dem om sina erfarenheter:

Vi som genomförde vår fördjupade praktikperiod som en justerad praktik fick möjligheten att vara med i en virtuell internationell konferens inom ett större samarbetsprojekt (DePTER) mellan Uppsala universitet, Tallinn universitet och Helsingfors universitet. På konferensen deltog både studenter och lärare från alla tre universitet med olika roller under konferensdagarna. Under konferensen arbetade vi främst i smågrupper där de estniska och svenska studenterna hade förberett korta presentationer av olika  situationer de stött på och arbetat med. Vi finska studenter agerade moderatorer för små grupperna och stod för förberedelserna inför konferensen.

Under första konferensdagen var temat etiska dilemman och hur de kan diskuteras med hjälp av den så kallade PARC-modellen. PARC-modellen presenterades av Uppsalas ansvariga lärare. Under den andra dagen var temat fenomenbaserat lärande. Denna gång var det vi finska studenter som presenterade innehållet och enbart de estniska studenterna som presenterade case från sina praktikperioder.Det är aldrig tillräckligt ofta som man som blivande lärare får en möjlighet att riktigt ta tid och reflektera över och diskutera etiska frågor med andra blivande lärare, även om frågorna ständigt kommer upp i studierna. Än ovanligare är det att få göra det med studenter som har ett annat perspektiv från ett annat land än man själv. Våra svenska och estniska kollegor lyfte intressanta etiska dilemman, bland annat om särbehandling av vissa elever, hur man kan beakta språkminoriteter, elever som bryter mot skolregler, no hands up-metoden och utmaningar kring elever med särskilda behov.

Alexandra Niiranen, Linda Koivula och Linda Helaskoski

PARC-modellen, som går ut på att man först nämner vad själva problemet är, sedan analyserar det ur alla synvinklar man kan komma på, sedan funderar på olika möjliga sätt att hantera eller reagera på problemet, och slutligen analyserar vilka konsekvenser den reaktionen kommer att ha, och för vem. Modellen var ett användbart verktyg för att fundera på etiska dilemman. Det kan vara ett bra sätt att distansera sig från problemet och behandla olika problem på samma grunder, oavsett vilka känslor de väcker (vilket de ju ofta gör).

Det fanns något tröstande i att se att lärare i de olika länderna tycks stöta på liknande etiska dilemman. Det möjliggör för oss att lära av varandra på ett meningsfullt sätt och föra givande samtal, även om det sker genom en skärm. Det visade sig som moderator att det ibland var utmanande att engagera alla deltagare, eftersom man inte med en vänlig blick kan bjuda in någon att säga något, men när alla började känna sig mera bekväma flöt diskussionerna på. I det avslutande samtalet efter den första konferensdagen kom det fram att många grupper hade tagit likadana lärdomar ur samtalen. Till dessa insikter hörde bland annat att fokusera på det positiva framom det negativa och svåra när man ställs inför dilemman, att lärare behöver vara öppna och villiga att utvecklas som lärare, att självreflektion är ett viktigt verktyg för alla lärare och slutligen, att man aldrig är ensam, utan att man alltid kan be om hjälp och flankstöd genom diskussion med andra, så länge man beaktar elevernas integritet.

Den första dagen  visade på likheter mellan våra tankesätt, men under den andra dagen  blev olikheterna mellan länderna mera synliga när temat var fenomenbaserad undervisning. Några finska studenter presenterade först fenomenbaserat lärande ur ett finskt perspektiv och med hänsyn till vår läroplan. Det visade sig i diskussioner att läroplanerna de facto är ganska lika de tre länderna emellan vad kommer till ämnesintegrerat lärande, men det verkade finnas skillnader i hur mycket konkret erfarenhet lärarstuderandes från de olika länderna hade av att undervisa fenomenbaserat. Det verkade vara ett mera nytt koncept för de estniska än de svenska studerandena.

Vi förde diskussioner kring fördelar och nackdelar med fenomenbaserat lärande, med intressanta poänger om bland annat hur man kan påverka andra lärares negativa inställningar, föräldrars ovisshet, ifall arbetsmängden alltid blir större, hur en rättvis bedömning sker, hur man kan stödja elevengagemang, hurdana elever som metoderna passar för, vikten i att följa elev intressen, samt att metoderna kan höja motivationen och ge eleverna “forskar färdigheter” och andra viktiga framtida färdigheter.

Avslutningsvis vill vi lyfta fram  hur inspirerande och givande ett internationellt seminarium var  för oss studenter. Delaktigheten med att planera konferensen var lärorik, samt moderator uppgiften för oss finska studenter var en utmärkt möjlighet att föra en självreflektion över ens förmågor och egenskaper att motivera andra personer till delaktighet och att skapa en trygg och välkomnande atmosfär, vilket inte alltid var så enkelt, men desto längre tid vi tillbringade tillsammans skapades en mer livlig diskussion mellan skärmarna. Att diskutera etiska dilemman gav en möjlighet att föra självreflektion över ens egna sätt att bemöta etiska dilemman i ens blivande yrke som lärare, vilket vi alla gynna av och det gav diskussionen en guldkant när vi alla kunde konstatera att många etiska dilemman kunde identifieras i diverse länder. Vi tänker dessutom att reflektera över etiska dilemman gav oss en fin möjlighet att utvecklas professionellt, vilket var en aspekt vi finska studenter hade i vår praktik som konferensen var en del av.. Vi hoppas att liknande konferenser fortsätter att vara en del av vår utbildning. Vi ser dem som inspirerande och en väsentlig del av dagens globala samhälle, som vi blivande lärare bör hållas på toppen i, för att kunna ge eleverna en god start till att bli aktiva samhällsmedlemmar.