År 1982 donerade Jean Sibelius dödsbo kompositörens personliga musikarkiv till Nationalbiblioteket.
— Vid ungefär samma tid uppstod en offentlig diskussion om att Sibelius samlade verk borde publiceras, säger överbibliotekarie emeritus Esko Häkli.
— Bristen på ett samlingsverk upplevdes som ett stort problem. En stor del av verken fanns inte längre tillgängliga och det fanns uppenbara fel i flera av de använda notskrifterna.
Vid den tidpunkten, i början av 1980-talet, arbetade Esko Häkli som överbibliotekarie vid Helsingfors universitet. Han har från första början ansvarat för projektet Jean Sibelius Works och varit ordförande för redaktionskommittén.
Skillnader i källor
Efter många förhandlingar kring finansieringen och upphovsrätter kunde det noggranna redigeringsarbetet av verken påbörjas 1996. Forskarna i kärngruppen har varit med under hela projektets gång. Huvudredaktör är professor Timo Virtanen. Andra redaktörer som har medverkat är doktorerna Kai Lindberg, Anna Pulkkis, Tuija Wicklund och Sakari Ylivuori.
Sibelius-forskaren, docent Kari Kilpeläinen som gick i pension 2015, har varit med allt sedan planeringsfasen. Andra som varit engagerade i arbetet är doktor Folke Gräsbeck, licentiat Pekka Helasvuo och ett flertal korrekturläsare.
Att studera källmaterialet och gå igenom notskrifterna är ett långsamt och noggrant arbete. Många verk saknar nothandskrifter i original.
— Till en del verk kan det finnas olika utkastversioner av Sibelius, partiturer och orkesterstämmor som renskrivits av olika kopister, i vilka notskrifterna skiljer sig från varandra, säger Timo Virtanen.
Vissa verk ändrade Sibelius ännu efter uruppförandet. Ibland skickade han korrigeringar per brev till sin förläggare för verkets eventuella andra upplaga.
— Vi måste spåra upp alla dessa ändringar och motivera vårt slutliga val.
Tidigare okända verk ingår
Vid slutet av 2019 har projektet publicerat 33 blåpärmade volymer. Sammanlagt ska man publicera 60 volymer. Med en publikationstakt på två volymer per år ska hela Sibelius produktion vara publicerad i mitten av 2030-talet.
Editionerna innehåller en inledning på engelska och tyska, partitur och en kritisk kommentar som presenterar och analyserar använda källor.
Allt eftersom arbetet framskred hittade redaktörerna till och med några hela verk som varit försvunna.
— Ett sådant var pianostycket Adagio JS 13 som nu finns i volymen med pianostycken, berättar Virtanen.
Bilden av Sibelius fördjupas
Tack vare projektet fördjupas och breddas bilden av Sibelius på det internationella musikfältet. I volymerna finns en hel del verk som det tidigare inte funnits notskrifter till.
— Mängden av Sibelius uppförda verk har redan nu ökat betydligt. Tack vare projektet har även antalet inspelade verk ökat, vilket Häkli gläder sig över.
— Jag vill även tacka Sibelius dödsbo för att de gav projektet tillstånd att publicera de tidiga versionerna av alla verk. Ur forskningssynpunkt och för helhetsbilden är det ytterst viktigt att de tidiga versionerna finns med i vår edition.
Du kan stödja detta storprojekt genom att donera till Nationalbibliotekets fond för kulturarv. Ange då Sibeliusfonden som mottagare.