Undersökningarna visar att frågor inte avviker prosodiskt från andra typer av yttranden i Helsingforssvenska. Till exempel faller tonen i regel i frågesluten. Det här är en skillnad jämfört med vad som ibland påstås om frågor i svenska, nämligen att frågor har stigande slutintonation. Det är också en skillnad jämfört med språk som engelska, tyska och italienska, där en större andel har stigande slutintonation.
I avhandlingen undersöks frågor i sex vardagliga samtal mellan svenskspråkiga helsingforsare. Samtalen har spelats in under åren 1990 till 2013. Åldern bland samtalsdeltagarna varierar mellan nio och cirka 60 år. Deltagarna är både kvinnor och män, flickor och pojkar.
Doktorsavhandlingen är en sammanläggningsavhandling som består av fyra artiklar (tre på svenska och en på engelska) och en sammanfattning. Undersökningarna omfattar dels en fonetisk analys av de prosodiska dragen, dels en sekventiell analys av funktionerna hos frågorna.
I den fonetiska analysen analyseras de prosodiska dragen intonation, talhastighet, ljudstyrka och röstkvalitet hos frågorna. Deras tajmning och likheter med föregående yttrande analyseras också. Analyserna har gjorts auditivt och med hjälp av programmet Praat.
Den sekventiella analysen utgörs av en djupgående analys av vilken språkhandling frågorna har i den samtalskontext de förekommer. För denna analys har metoder från samtalsanalys använts. Det innebär att frågornas syntax och ordval studeras, liksom hurdana svar de får och i vilken samtalskontext frågan ställs. Tyngdpunkten ligger på vilken funktion talarna och lyssnarna själva tillskriver frågorna.
Frågorna i samtalen har många olika funktioner. Till exempel används de för att introducera ett nytt samtalsämne, kontrollera vad en annan person nyss sade, visa att frågeställaren inte hörde vad en annan person sade och visa vilken åsikt frågeställaren har. Dessa olika funktioner skapas med hjälp av prosodi, ordval och syntax. Samtalskontexten har också en betydelse, liksom vem av samtalsdeltagarna som har mer kunskap om ämnet.
Även om stigande slutintonation inte är frågesignalerande, har den andra funktioner. Dessa är bland annat att frågeställaren inte hörde, att frågeställaren tänker fortsätta tala, att insistera på ett svar och att frågeställaren uttrycker en åsikt eller känsla.
Andra prosodiska drag som är viktiga är tonhöjden och tonomfånget hos en fråga samt tajmningen av yttrandena.
Frågor som saknar frågesyntax har inte heller stigande slutintonation i någon nämnvärd utsträckning. I stället förstår mottagarna att sådana yttranden är frågor genom att de innehåller olika partiklar, som då och eller. Eftersom de handlar om något som mottagaren har mer kunskap om än frågeställaren förstår mottagaren att de frågar efter information i stället för att påstå.
Frågor kan troligen ha liknande funktioner även i andra språk. Däremot kan de prosodiska dragen i hög grad variera mellan olika språk, vilket andra undersökningar visar.
FM Martina Huhtamäki disputerar 27.11.2015 kl. 12.15 vid Humanistiska fakulteten, Helsingfors universitet på avhandlingen "En fråga om prosodi? - Prosodiska drag hos frågor i Helsingforssvenska samtal" (A question of prosody? Prosodic features of questions in Helsinki Swedish conversations). Disputationen äger rum i Huvudbyggnaden, auditorium XII, Unionsgatan 34.
Opponent är docent Christina Samuelsson, Linköpings universitet, och kustos är professor Jan Lindström.
Doktorsavhandlingen publiceras i serien Nordica Helsingiensia och säljs av Finska, finskugriska och nordiska institutionen PB 24 00014 Helsingfors universitet.
Doktorsavhandlingen publiceras också elektroniskt och finns tillgänglig i Helda.
Kontaktuppgifter till disputanden:
Martina Huhtamäki
martina.huhtamaki(a)helsinki.fi