När en ung icke-vit person lider av psykisk ohälsa förknippas problemen lätt med misslyckad integration, invandrarbakgrund eller kulturskillnader. Forskardoktor Tuuli Kurkis forskningsprojekt Rasismi, mielenterveys ja POC-nuoret (Rasism, psykisk hälsa och unga POC) utmanar detta tänkesätt. Projektet kommer att syna de strukturella problemen, i synnerhet rasism och fördomar, som unga icke-vita personer är tvungna att konfronteras med i sin vardag. Termen POC kommer från det engelska begreppet ”person of colour”, vilket i vissa fall översätts på svenska som ”icke-vit”. Finlands Akademi beviljade våren 2020 projektet en treårig finansiering.
I Storbritannien och USA har rasismens inverkan på den psykiska hälsan undersökts en längre tid och även i Sverige har man forskat i problematiken, i Finland är däremot forskningsområdet ganska nytt.
– I Finland har vi nästan inte alls forskat kring den här frågan. Men rasism och psykisk hälsa har behandlats i någon mån i medierna, till exempel av Michaela Moua, en lösningsfokuserad korttidsterapeut som är en av projektets samarbetspartner. Tidigare undersökningar om erfarenheter av rasism ger en viss grund att bygga på, men å andra sidan rör vi oss här i ny terräng då jämförelseobjekten är få när det gäller tidigare undersökningar om just unga, säger Kurki.
En av Kurkis första forskningsuppgifter har därför varit att samla information och statistik från olika källor, eftersom den psykiska (o)hälsan hos icke-vita ungdomar i tidigare undersökningar endast har tangerats som en del av ett mer omfattande forskningsintresse. Utöver dokumenten och statistiken tas forskningsmaterial fram för projektet genom observationer och intervjuer i Finland och Storbritannien. Syftet är att ta fram material i samarbete med professionella inom mentalvården och unga POC.
Kurki har tidigare arbetat vid Pedagogiska fakulteten vid Helsingfors universitet men hon har också varit biträdande expert inom utbildningspolitik vid Unescos huvudkvarter i Paris. I och med det nya forskningsprojektet har hon börjat jobba som forskardoktor vid Svenska social- och kommunalhögskolan.
– Det är verkligen fint att jag fick just CEREN och Soc&kom som bas för mitt forskningsprojekt, för såsom medlemmarna i bedömningspanelen för projektet skrev i bedömningen är detta det ledande forskarsamfundet inom mitt forskningstema i Norden.
Erbjuds "flyktingtjänster"
Kurki blev intresserad av kopplingarna mellan rasism och psykisk (o)hälsa i samband med ett tidigare forskningsprojekt och efter att ha undersökt rasism i utbildningssektorn i drygt 10 år.
– Tillsammans med min kollega forskardoktor Elina Ikävalko upptäckte vi att mentalvårdstjänsterna för unga var väldigt ”vita”. Till exempel i mentalvårdsarbetet i tredje sektorns organisationer har unga POC inte synts nämnvärt, säger Kurki.
Inom mentalvården har man tills vidare inte diskuterat rasism i någon större utsträckning. I en del mentalvårdsorganisationer är man medveten om den här bristen, och i Kurkis intervjuer har de som arbetar inom mentalvården lyft fram att deras tjänster inte når unga POC. Därför är ett av målen med projektet att skapa en dialog med aktörerna inom mentalvården om hur dessa unga kan nås, men också hur man kan demontera vithet inom mentalvården.
En viktig del av Kurkis projekt är en mer detaljerad överblick av strukturerna inom mentalvården. Enligt Kurki finns det rikligt med tjänster och stöd inom mentalvården till exempel för flyktingar. Problemet är att unga som inte identifierar sig som vita finländare, men inte heller som invandrare eller flyktingar, upplever att de inte omfattas av ”flyktingtjänsterna”, även om det är dit de hänvisas, men inte heller av de ”vita tjänsterna”. Kärnan i problemet är alltså i strukturerna eftersom de i fråga om mentalvården fortfarande är väldigt vita och därför har man inom mentalvården inte nödvändigtvis förmågan att tackla problemen med rasism.
– Inom mentalvården talas det nog om diskriminering, ojämlikhet och kultursensitivitet, men fortfarande mycket lite om rasism. De intervjuer som jag hittills gjort med mentalvårdspersonal tyder på att området inte på något sätt är fritt från rasism.
Kurki efterlyser betydligt mer diskussion om strukturell och institutionell rasism och bredare insikter om rasism i olika former inom såväl vården i allmänhet som mentalvården.
– Många utgår automatiskt från att jobb där man hjälper andra, såsom mentalvården, automatiskt strävar mot det goda. Naturligtvis vill personalen hjälpa och stöda de unga men man måste komma ihåg att också mentalvårdsarbete som institution och de som arbetar inom mentalvården som en del av institutionen kan rasifiera: de anställda kan till exempel ha fördomar eller upprätthålla stereotypier, och de kan diagnosticera eller ge eller hänvisa till vård och stöd utifrån dem.
Rasism som rasism
För Kurki är forskningsprojektet inte ”bara” forskning utan också antirasistisk aktivism. Hon vill göra en insats för att främja diskussionen om rasism, bryta ner stigma kring psykisk (o)hälsa och introducera ny vokabulär i diskussionerna.
– I många sammanhang har det redan konstaterats att det finns brister i begreppsapparaten i Finland när det gäller rasism och relaterade frågor – ett exempel är diskussionen om begreppet POC som det inte finns någon fungerande motsvarighet till varken på svenska eller på finska.
– Jag skulle också önska att vi kunde tala om rasism som rasism istället för att använda omskrivningar. Då kunde vi också komma ifrån rädslan för att säga något ”fel” och från ”vit skörhet” och nå en diskussion där man tillsammans på ett aktivt sätt skulle fundera ut vad ett antirasistiskt grepp kunde innebära i mentalvårdsarbetet. Begreppen ändras, utvecklas och lever ständigt inom detta område, vilket kräver att man ständigt är alert också som forskare.
Utöver vetenskapliga publikationer kommer projektet att resultera i en publikation av Michaela Moua och andra POC-experter. Publikationen ger unga POC information om rasism och dess inverkan på den psykiska hälsan samt antirasistiska verktyg för yrkespersoner inom mentalvården. Den presenterar också aktörer, i synnerhet POC-experter, som har förmågan att identifiera rasismens inverkan på den psykiska hälsan i sitt arbete.