Bilder av flyktingar som lagbrytare sänker tröskeln för att neka dem asyl

Dorota Gozdecka forskar i hur bilder påverkar invandringspolitiken och människors attityder.

Bilder som berör invandring visar ofta illa medfarna människor bakom taggtrådsstängsel eller på en skraltig båt på väg mot land. Dessa bilder påverkar vår uppfattning om invandringens laglighet. Samtidigt varierar migranters juridiska skydd i olika områden.

Biträdande professor Dorota Gozdecka undersöker invandring utgående från lagstiftning och bilder. Hon tittar på hur bilder av utanförskap påverkar hur lagstiftningen utvecklas. Bilder utgör kärnan i Gozdeckas forskning, i synnerhet hur de väcker emotionella reaktioner som i sin tur utkristalliseras i lagstiftning. Hon har bland annat undersökt hur man i Australien lyckades ändra lagstiftningen om invandring med hjälp av bilder.

No way och Go home

Gozdecka har särskilt forskat i affischkampanjerna NO WAY i Australien och GO HOME i Storbritannien, som understöddes till och med av beslutsfattare. På affischerna porträtterades invandrare och asylsökande framgångsrikt som en kriminell, ansiktslös massa som försöker tränga sig in i landet.

– Talesätt som ”det tror jag när jag ser det” och ”ur syn, ur sinn” visar hur mycket bilder påverkar vårt tänkande, säger Gozdecka.

År 2014 lanserade Australiens ministerium för immigration och gränssäkerhet affisch- och videokampanjen NO WAY, i syfte att förhindra flyktingbåtar från att komma in på Australiens territorialvatten och skicka människorna i dem till förläggningar på Nauru.

Skåpbilskampanjen GO HOME som lanserades i Storbritannien inför Brexit-omröstningen syftade till att utvisa illegala migranter. Kampanjen är ett exempel på den bildbaserade debatt som stormade runt Brexit-processen. På kampanjens webbplats fanns affischer med handklovar, och flyktingar uppmanades att återvända till sina hemländer frivilligt. Handklovarna symboliserade den kriminalitet som man måste bli kvitt.

Invandrare framställs som suspekta och till och med kriminella

Bilder får en allt större betydelse i medierna och i samhället. I många bildbaserade kampanjer har flyktingbåtarna blivit en symbol för laglöshet och oärlighet. När flyktingar ses som en onödig nackdel istället för människor med ansikten, en bakgrund, familj och en orsak att migrera, är det lätt att förknippa dem med kriminalitet och förhindra dem från att komma in i landet.

– Om vi inte ser asylsökande som personer som jämställda med oss och likadana som vi, så behöver vi inte bry oss om dem.

Enligt Gozdecka påminde bilderna på affischerna i Australien och Storbritannien om den retorik man brukar använda för att beskriva fienden under krig. Myndigheterna i dessa två länder använde bildbaserade kampanjer för ett helt nytt ändamål, dvs. för att rättfärdiga till exempel laginitiativ med anknytning till gränskontroll. Detta händer både i fungerande demokratier och i länder som styrs av populistiska och auktoritära regeringar.

Australien är ett land som har grundats som en följd av migration, och man vill fortfarande locka nya invandrare. Flyktingar som kommer till landet med båt är dock oönskade oberoende av vilka erfarenheter eller vilken utbildning de har, delvis på grund av att de framställs som potentiella brottslingar. Myndigheterna fokuserar på ”rätt slags” invandring.

Massmedierna har en avgörande roll

Enligt den brittiska politikforskaren Erica Consterdine har massmedierna en avgörande roll när det gäller att forma den allmänna opinionen om invandring. Den etablerade litteraturen inom området har enhälligt kommit fram till att mediernas beskrivningar av invandrare som ett hot mot säkerheten och/eller ett problem märkbart påverkar människors attityder gentemot invandrare. Detta gäller i synnerhet mediernas behandling av flyktingkrisen.

En annan observation forskarna gjort är att den politiska eliten har en dominerande ställning i nyheterna om asyl, medan invandrare och asylsökande aldrig får ordet. Det verkar som att det särskilt i beskrivningen av flyktingkrisen skedde en förskjutning från en humanitär och empatisk beskrivning i början till ett mer fientligt eller misstänksamt perspektiv allteftersom krisen fortskred. Krisen utvecklades steg för steg runt om i Europa, vilket påverkade diskussionen och narrativet i medierna. Observationerna ger vid handen att det fanns stora regionala och landspecifika skillnader i nyhetsrapporteringen om krisen.

Globalt ses migration som en kris, inte en resurs. Gozdecka anser att det till stor del beror på de återkommande negativa bilderna. Provokativa bilder presenterar sällan de förhållanden som människorna flyr från, som krig, förföljelser och svält.

– Det är svårt att ändra på de föreställningar som bilder ger upphov till, även om de skulle vara osanna. Därför är det viktigt att undersöka vilka emotionella reaktioner dessa bilder väcker. Om vi förstår deras effekter kan vi förstå hur vissa bilder av invandrare och flyktingar påverkar lagstiftningen och debatten om lagreformer.

Invandrare och asylsökande framställs som en enhetlig grupp

Den offentliga debatten hänvisar till värderingar och känslor som förvandlar invandrarna till en stor ansiktslös massa.

– Värdlandet är privilegierat, medan invandraren är en farlig främling som hotar den enhetliga kulturen.

Gozdecka visar hur bilder upprätthåller antaganden om ”äkta” och ”falska” flyktingar. Även i Finland används bilder av dyra mobiltelefoner, armbandsur och designkläder för att ge en bild av ”falska” flyktingar. ”Äkta” flyktingar visas ofta som fattiga och föremål för välgörenhet, trots att internationella flyktingavtal ger alla rätt till skydd och asyl, oberoende av hur välbärgade de är. Alla omfattas av samma mänskliga rättigheter. Flyktingar framställs också främst som främlingar, inte som familjemedlemmar, nyttiga medlemmar av samhället eller experter inom något område, till exempel.

Så länge flyktingar uppfattas som ett osynligt hot behandlas de inte som jämlika medlemmar av samhället och deras juridiska ställning förblir svag. Det finns inget behov av att möta eller se dem, vilket gör det lätt att förvisa dem.

– Beslutsfattarna saknar vilja att presentera lösningar. Om vi skulle fokusera på flyktingarnas positiva inverkan på samhället, skulle vi kanske få ett bättre slutresultat.

Dorota Gozdecka

Dorota Gozdecka