Petri Pellikka, professor i geoinformatik, besökte Taitabergen i Kenya för första gången som pro gradu-student i geografi 1989. År 2002 återvände han till Helsingfors universitet som professor och redan året därpå fick han finansiering för sitt första projekt i Taita av Finlands Akademi.
Sedan dess har det blivit ett flertal Taita-projekt: Pellikka håller på med sitt femte akademiprojekt och har även hunnit göra fyra projekt för utrikesministeriet.
Även andra än geografer har genomfört forskning på stationen – bland annat akademiprofessor i atmosfäriska vetenskaper Timo Vesala. Ändå är stationen i Taita starkt förknippad med Pellikka som person. Det var han som tillsammans med botanikprofessor Jouko Rikkinen 2009 föreslog att universitetet skulle köpa stället som ursprungligen hade varit en missionsstation.
– Det var ett enkelt köpbeslut för universitetet eftersom de endast begärde 32 000 euro för stället. Tack vare flera doktors- och pro gradu-avhandlingar hade vi dessutom redan starka belägg för stationens användbarhet i forskning, berättar Petri Pellikka.
– Det är lite andra tider nu. Om universitetet skulle köpa det låghus som ligger granne med stationen skulle lokalerna kunna utökas från att inrymma drygt 20 forskare till att erbjuda plats för upp till 100 personer. Vi skulle också kunna anlägga en botanisk trädgård i området tillsammans med Naturhistoriska centralmuseet, men utvidgningsplanerna har skjutits upp på grund av de tuffa nedskärningarna vid universitetet.
Mångvetenskaplig forskning
Trots de relativt ringa insatserna pågår det livlig forskning på Taita. Taita är en fruktsam plats för mångvetenskaplig forskning.
– I forskningsområdet i Taita-Tavetadistriktet – en area på cirka 170 kvadratkilometer – finns det gräs- och busksavanner, regnskog, endemiska växt- och djurarter, jordbruksland, berg, betesmark och naturskyddsområden samtidigt som området är hem för 300 000 människor.
– På Taita kan man enkelt mäta och jämföra till exempel skillnader i markens koldioxidutsläpp, hur gaser i atmosfären rör sig vid olika jordtäcken eller hur näringar förändras när grusvägar beläggs.
På 15 år har man samlat in värdefulla geografiska forskningsrön i geodatabasen bland annat i form av höjdmodeller och kartor över jordtäcket.
– Det kanske mest oersättliga som kommit till stånd är det kontaktnät som vi skapat med tiden, tror Pellikka.
– Vi har goda relationer med tjänstemännen i Taita, olika organisationer, kenyanska universitet samt internationella forskningsorganisationer och relevanta ministerier i Nairobi. Ett sådant nätverk går inte att köpas för pengar. Det kan endast uppstå efter hand och ger kapital som med fördel kan delas med andra forskare.
Fonden stödjer pro gradu-studenter
HU:s alumnförening besökte stationen 2012. Besökarna blev så förtjusta i stället att de grundade fonden för Taita forskningsstation för att stödja forskningen där. Varje resedeltagare gav några hundra som en grundplåt för fonden.
– Medel från fonden har utdelats som stipendier till reskostnader för 1–2 pro gradu-avhandlingar varje år.
I vissa särskilda fall har doktorander fått en lite större summa.
– Att skriva sin pro gradu-avhandling ute på fältet i Afrika är intressant men lite dyrare än på hemmaplan. Det är fint att fonden ger fler studenter denna möjlighet.
Pellikka välkomnar donationer från alla vänner till Taita med öppna armar.
– All hjälp kommer verkligen till användning! Själv bad jag att uppvaktningen på min 50-årsdag skulle ske till förmån för fonden för forskningsstationen, och det kommer jag att göra även nästa gång jag fyller jämnt.