Strandvivan hör till de arter som skyddas i Europeiska unionens habitatdirektiv. Efter istiden migrerade den från söder till sitt nuvarande förekomstområde vid Bottenviken och via en annan rutt till Nordnorge, då isen gradvis drog sig tillbaka. . Då förändrades klimatet mycket långsammare än vad det gör idag.
– Strandvivan har specialiserat sig på att leva på strandängar med låg växtlighet, vilka i Finland kommer till via landhöjningen.. Den drar också nytta av avsaknaden av starka konkurrenter samt avbetning som håller vegetationen låg, säger Marko Hyvärinen som leder Botaniska enheten vid Helsingfors universitets Naturhistoriska centralmuseum.
År 2013 planterade forskare från Helsingfors och Uleåborgs universitet både den norska och den finländska varieteten (Primula nutans subsp. finmarchica var. finmarchica och var. jokelae) i fem botaniska trädgårdar: i varieteternas hemområden, alltså i Svanvik i Nordnorge och i Uleåborg, samt i Raumo och Helsingfors och i Tartu i Estland.
I enlighet med forskarnas hypotes klarade sig båda varieteterna sämre i de mer sydligt belägna trädgårdarna än i Uleåborg och Svanvik. Detta visar att ett varmare klimat kan vara ödesdigert för arten om den inte kan anpassa sig eller flytta.
– Vi blev ändå överraskade när resultaten visade att de finländska populationerna klarade sig bättre i Nordnorge än i Uleåborg – till och med bättre än den lokala nordnorska varieteten, säger forskardoktor Maria Hällfors från forskningsgruppen Research Centre for Ecological Change vid Helsingfors universitets bio- och miljövetenskapliga fakultet.
– Den globala uppvärmningen påverkar alltså arten redan nu. Vi kan bara gissa hur många andra arter också lider av de förändrade förhållandena om inte de heller har kunnat hålla jämna steg med klimatförändringen, säger Hällfors.
Enligt forskarna kan strandvivans dåliga förmåga att anpassa sig till den globala uppvärmningen vara en av de faktorer som bidrar till att artens populationer minskar.
– Det finns ingen naturlig rutt för strandvivan att sprida sig norrut. Ett sätt att bidra till att arter som strandvivan överlever pågående och kommande utmaningar är att vi människor flyttar dem norrut, det vill säga använder assisterad migration som artskyddsmetod, säger Maria Hällfors.
Ett annat alternativ är att vi försäkrar oss om att arten har livsmiljöer av god kvalitet på tillräckligt stora områden så att populationerna förblir stora nog. Då skulle den genetiska variationen i populationerna räcka till och omfatta olika individer med egenskaper som med större sannolikhet passar de nya förhållandena.
– I vilket fall som helst borde artskydd kompletteras med ex situ -bevarande (bevarande utanför artens naturliga livsmiljö). Det innebär till exempel att vi lagrar artens frön i en fröbank från vilken den vid behov kan återföras till naturen, säger Maria Hällfors.
Artikeln:
Hällfors M, Lehvävirta S, Aandahl T, Lehtimäki I-M, Nilsson LO, Ruotsalainen A, Schulman LE, Hyvärinen M-T. 2020. Translocation of an arctic seashore plant reveals signs of maladaptation to altered climatic conditions. PeerJ 8:e10357 http://doi.org/10.7717/peerj.10357