Neurala responser förutspår ett barns prelingvistiska utveckling

Ett barns prelingvistiska förmågor, t.ex. joller, ögonkontakt och gester, bildar grunden för barnets senare språkliga utveckling. I en ny studie i DyslexiaBaby -projektet sågs en koppling mellan prelingvistiska förmågor och spädbarns neurala responser. I den här studien demonstrerade man att sättet som dessa barns hjärnor behandlade tal på var associerat med både nivån och utvecklingen av barnets prelingvistiska förmågor.

—  På basen av tidigare forskning vet vi att sättet som hjärnan behandlar tal på är associerat med senare språkliga förmågor, men vår forskning var en de första som undersökte associationen mellan neuralt processande av tal och prelingvistiska förmågor, säger doktorand Linda Kailaheimo-Lönnqvist som arbetar i DyslexiaBaby -projektet. Den här studien är en del av hennes doktorsavhandling.  

Barnens prelingvistiska förmågor bedömdes med enkäten Esikko (eng. Infant-Toddler Questionnaire, ITC), som är utvecklad för uppföljning av barns prelingvistiska kommunikationsförmågor och tidiga språkliga kunskaper. Inom sjuk- och hälsovården används Esikko-enkäten till exempel av logopeder och hälsovårdare.

Barnens hjärnors sätt att behandla tal undersöktes med elektroencefalografi (EEG). Metoden lämpar sig väl för att undersöka små barn, eftersom den är säker och inte kräver att barnet medvetet utför någon uppgift. När hjärnan uppfattar och processar ett ljud produceras responserna P1 och N2 i EEG-signalen. Om hjärnan registrerar en förändring i ett ljudflöde produceras en MMR-respons.

Herätevasteita

Ett exempel på EEG-responserna som mättes i studien.

 

I den här studien förutspådde en stor P1-respons en kraftig utveckling i barnets prelingvistiska förmågor mellan sex och 12 månaders ålder. En liknande association mellan MMR-responser och förändringen i prelingvistiska förmågor sågs inte, men MMR-responsen var associerad med nivån av prelingvistiska förmågor vid sex månaders ålder. En stor P1-respons kan vara ett tecken på att barnets hörselsystem har en sensitivitet för tal. Denna sensitivitet kan i sin tur stöda utvecklingen av prelingvistiska förmågor.

I DyslexiaBaby-projektet undersöks barns språkliga utveckling, med ett särskilt fokus på barn som har dyslexi i släkten. Målet är att få mer information den språkliga utvecklingen hos barn vars föräldrar har dyslexi och att utreda hur tidigt man kan identifiera barn i behov av extra stöd.

I den här studien deltog både barn vars föräldrar hade dyslexi och barn vars föräldrar inte hade det. Associationerna mellan de neurala responserna och de prelingvistiska förmågorna förändrades inte då man statistiskt kontrollerade för huruvida barnet hade en förälder med dyslexi eller inte. 

Studien har nyligen publicerats i tidningen Developmental Cognitive Neuroscience.