När gränserna, biblioteken, barerna och skolorna stängde verkade coronakrisen först vara ett problem med hälsomässiga, juridiska och ekonomiska förtecken. Diskussionen fokuserade på regeringens befogenheter, spårning av smittkällor, förebyggande av dödsfall, begränsningar inom företagsverksamhet och rörelsefrihet samt vilka kostnader krisen skulle ge upphov till. Experter inom medicin, juridik och ekonomi fick uttala sig.
I takt med att veckorna gick stod det klart att krisen också har en allvarlig social dimension. Telefonsamtalen som kommunerna och församlingarna med frivilliga insatser fört med äldre personer som sitter isolerade i sina hem visade att påtvingad ensamhet ökar känslan av hjälplöshet och ensamhet. När skolorna övergick till distansundervisning gjordes märkbart färre barnskyddsanmälningar som gäller våld mot barn i Helsingfors. Rusmedelsproblemen ökade. Det blev rusning hos stödtelefoner och -chattar för unga med mentala problem när de trygga vuxna från hobbyerna och de dagliga kompiskontakterna försvann ur vardagen. Många familjer tillbringade mer tid tillsammans än någonsin tidigare, vilket var påfrestande för parrelationerna.
Jag själv ansvarar för bland annat Helsingfors bibliotekstjänster. När utlåningen inleddes igen fredagen den 8. mai besökte jag biblioteken i Malm, Vallgård och Berghäll för att se hur de första timmarna förflöt. En dam kom in för att låna böcker men först ville hon säga tack. Ur sin plastkasse grävde hon fram små munkar, ett tepaket och ett kaffepaket och överräckte dessa till personalen. ”Härligt att man får läsa igen. Tack för allt ni gör för oss”, sa hon med darr på stämman. Coronabegränsningarna visar hur komplicerade fenomen välbefinnande och frihet är.
Undantagssituationen lär oss att vetenskap räddar
Den fortsatta coronakrisen förändrade också vems röst som har betydelse nu. Utöver ekonomi, juridik och medicin gavs också bland annat socialarbete, psykologi, sociologi, pedagogik, statistik, miljöforskning och socialpsykologi en plats i det offentliga samtalet som tolk för folkets känslor. Samtalet vändes till hur länge en människa orkar med undantagstillstånd, hur man kan skapa modeller av smittspridningen, varför människan tror att just hon inte kommer att smittas samt vilken betydelse skolan har som social gemenskap.
Denna undantagssituation påminner oss om att vi aldrig fullständigt kan förutspå vilken efterfrågan det är på vetenskap i samhället eller vilket områdes experter det kommer att bli brist på. Vad vi åtminstone kan lära oss av den här undantagssituationen är att vetenskap räddar. Vi har hundratals och åter hundratals år av bevismaterial som visar att vetenskap, forskning och akademisk utbildning har räddat hundratals miljoner människoliv. Av den här undantagssituationen ska vi dra lärdomen att vi måste ta hand om mångfalden i vår inhemska forskning och undervisning. Vi måste våga lita på den vetenskapliga processen och öka samhällets förståelse för hur vetenskap idkas och hur vi kan dra nytta av vetenskapliga rön.
En ekologisk katastrof kan hindras om alla får hjälpa till
Liksom coronakrisen förutsätter också klimatförändringen vittomfattande problemlösning. Universiteten genomför nu resultatförhandlingar med Undervisnings- och kulturministeriet. Finlands Näringsliv gjorde söndagen den 17 maj ett uppfriskande utspel och vädjade till staten att det nu behövs fler utbildningsplatser för att motarbeta klimatförändringen. Undervisnings- och kulturministeriets kanslichef Anita Lehikoinen sade samma dag i Helsingin Sanomat att sysselsättningsgrad samt förmåga att ge upphov till nytt och kreativt företagande skulle beaktas i valet av vilka branscher som får fler utbildningsplatser.
Jag hoppas att man tänker tillräckligt brett kring vilka vetenskapsgrenar och examina som är nyttiga för att motarbeta klimatförändringen. Klimatförändringen kommer inte att kunna åtgärdas med enbart teknologiska och ekonomiska medel. Problemet med klimatförändringen kan inte lösas om vi inte kan föreställa oss andra vägar till lycka och välstånd. Klimatförändringen bromsas inte om vi inte förstår hur svårt vi människor har att avstå från saker och ting och hur osäkerhet och rädsla begränsar våra perspektiv. Att finna rättvisa lösningar för olika världsdelar förutsätter att vi förstår och kan förändra historiska förtryckarstrukturer såsom kolonialismen. Ekologiskt motiverade tvångsåtgärder kan med dålig planering försvaga de redan utsattas position. Klimatförändringen får ingen lösning utan att de internationella avtals- och förhandlingssystemen stärks. Klimatförändringen kan inte bromsas om de goda planerna saknar politisk genomslagskraft.
Precis som med corona går inte problemet med klimatförändringen att lösa genom att slå fast att endast vissa vetenskaper är nyttiga för framtida lösningar. Exempelvis har konsten en enorm betydelse när vi föreställer oss framtiden och bearbetar rädslor och trauman. Samhällsvetenskaperna hjälper oss förstå varför vi agerar annorlunda än vi säger eller vill. Att bromsa klimatförändringen förutsätter ett brett samarbete över vetenskapsgränserna och de som utexamineras från universiteten behöver ha förmåga att uppskatta utomstående expertis från andra områden än det egna.
Precis som med den pågående coronakrisen behövs varje bildad medborgare för att undvika en ekologisk katastrof. Vi måste undvika självuppfyllande profetior om vilka som klassas som nyttiga framtidsbyggare och vilka som onyttiga samhällsbördor.
Ett hållbart universitet
När jag själv studerade vid Statsvetenskapliga fakulteten i början av 2000-talet gick det att bli magister utan att avlägga en enda kurs om naturens mångfald eller planetens bärkraft. Så är det lyckligtvis inte längre. I Helsingfors universitets nya strategi finns inskrivet att hållbarhet ska ingå i hela utbildningsutbudet. Förståelse för klimatförändringen och hållbar utveckling samt för vetenskapernas inbördes beroendeförhållande kommer att bli en obligatorisk del av alla universitetsexamina.
Det finns fog att önska sig samma övergripande förståelse också hos beslutsfattarna. Enligt Aristoteles innebär ett gott liv att man har möjlighet att använda sina förmågor för att gynna sitt samhälle. Var och en av oss, oberoende av vetenskapsgren, ska ha rätt att delta i byggandet av en mer hållbar morgondag.
Tommi Laitio är medlem i Helsingfors universitets styrelse och sektorchef för kultur och fritid i Helsingfors stad @tommilaitio