När en ovanlig form av cancer tävlar om finansiering med vanliga cancerformer hamnar den ovanligare formen lätt i skuggan. Professor Heikki Joensuu förklarar att det emellertid finns mängder av sådana ovanliga med farliga cancerformer, varav gastrointestinalt stromacellssarkom (GIST) är en. Joensuus grupp har länge forskat i GIST-tumörer. Utan stöd ur donationsmedel hade forskningen om denna cancertyp inte varit lika omfattande.
För tre år sedan fick Joensuus grupp tilläggsfinansiering till sin GIST-forskning från en donation av Luise och Henrik Kuningas stiftelse till Helsingfors universitets medicinska och farmaceutiska utbildningsområde. Universitetet beslutade att använda donationen på 500 000 euro till förmån för cancerforskningen, ett av spetsområdena inom medicinsk forskning vid Helsingfors universitet.
Donationsmedlen har bland annat gått till en internationell forskningsstudie som Joensuus grupp arbetat med i 15 år och vars resultat publicerades nyligen: i studien upptäcktes att dödligheten bland GIST-patienter kan ungefär halveras genom att behandlingen med imatinib vid postoperativ behandling förlängs till tre år.
Märkbart förändrad prognos för GIST tack vare forskningen
Läkemedlet imatinib – som från början användes mot leukemi – revolutionerade behandlingen av GIST-tumörer i början av 2000-talet. Dessförinnan ledde en spridd cancer snabbt till döden, och utöver operativ behandling fanns det knappt något annat att göra. Läkemedlet gav också GIST-patienterna en ljusare prognos, och numera lever cirka en femtedel av dem fortfarande tio år efter diagnosen, även vid spridd GIST. Prognosen för lokal GIST är i regel god.
– Om risken för att GIST som konstaterats vara lokal ska återkomma bedöms som stor trots lyckad operativ behandling, ges imatinib som adjuvant behandling till operationen. Detta är nu rekommendationen överallt i världen på grundval av den internationella forskningsstudie vi arbetat med i tre år, berättar Joensuu.
Han berättar att GIST-studien är ett bra exempel på hur forskning kan förändra prognosen för en cancertyp avsevärt.
– Och den kommer att fortsätta förändras, tillägger Joensuu.
Nu använder man donationspengar till att forska i huruvida läkemedelsbehandlingen ska förlängas ytterligare. Nio europeiska länder och närmare 60 sjukhus har redan anmält sig till förlängningsstudien. Enligt Joensuu är detta beskrivande för den samarbetsmodell som numera är vanlig inom cancerforskningen. Joensuus grupp utgör en del av ett omfattande globalt nätverk.
– För ett litet land som Finland är det av stor vikt att bli inkluderat i internationella nätverk. Inom cancerforskningen är samarbete med andra länder helt nödvändigt, säger Joensuu.
På GIST-laboratoriet växer cellerna med nanocellulosa
Med hjälp av donationen från Luise och Henrik Kuningas stiftelse grundades ett eget GIST-laboratorium på Campus Mejlans, som påbörjade sin verksamhet 2018. Här forskar man till exempel om mutationer av GIST-celler och odlar fram GIST-celler för att kunna undersöka interaktionen mellan cellerna och läkemedlens effekt på dem.
– Ett eget laboratorium för en så här ovanlig tumör är något verkligen fantastiskt och står inte att finna på så många ställen ute i Europa. Att sätta upp ett laboratorium hade inte varit möjligt utan stöd från donationen, säger Joensuu.
Joensuu berättar om svårigheten med att odla fram GIST-celler under laboratorieförhållanden och att det är just cellforskningen som varit en flaskhals för GIST-forskningen. Nya metoder gör att man så småningom lyckas allt bättre med odlingen. På GIST-laboratoriet i Biomedicum odlar Joensuus grupp celler i nanocellulosa i samarbete med docent Outi Monnis forskningsgrupp.
Joensuu säger att odlingen av celler en dag även kan avspeglas i behandlingarna.
– En viktig iakttagelse eller ett nytt fynd på laboratoriesidan kan göra mycket nytta, även om effekterna av fynden inte syns direkt på samma sätt som i kliniskt arbete.
Långsiktig finansiering ger grundtrygghet och möjliggör kliniska undersökningar
Joensuu berättar att stora donationer ger forskarna trygghet som basfinansieringen inte räcker till för: den största delen av det stöd som Joensuus grupp får av donationsmedlen går till personalens lönekostnader. Till exempel 100 000 euro om året innebär i praktiken att forskningsgruppen kan anställa två forskare.
– Det är svårt att bygga upp långsiktiga projekt om finansieringen är kortvarig. Då vågar forskare inte heller gå med i projekt som är tänkta att pågå i flera år men vars finansiering plötsligt kan avbrytas. Långsiktig finansiering är guld värd just nu, för kliniska undersökningar är annars mycket svåra att genomföra, säger Joensuu.
Dekanus vid Medicinska fakulteten Risto Renkonen berättar att stora donationer är mycket värdefulla för fakulteten. Tack vare dem kan viktiga forskningsområden få riktat stöd.
– Donationer låter oss göra betydande tilläggssatsningar med det yttersta målet att vi lär oss mer om sjukdomsorsakerna och diagnostiken och kan utveckla nya behandlingar. I slutändan betyder det att vi kan ge patienterna bättre vård, sammanfattar Renkonen.
Luise och Henrik Kuningas stiftelse fortsätter att stödja Helsingfors universitet: stiftelsen har under hösten 2020 gjort en ny donation till det medicinska och farmaceutiska utbildningsområdet.
Luise och Henrik Kuningas stiftelse gav 2017 Helsingfors universitets medicinska och farmaceutiska utbildningsområde en donation på 500 000 euro som en del av det statliga motfinansieringsprogrammet (2014–2017). Staten investerade i universitetens baskapital i förhållande till de privata donationsmedel universiteten samlat in. Helsingfors universitet fick sammanlagt över 34 miljoner euro i donationer som berättigade till motfinansiering, vilket gjorde att staten betalade närmare 40 miljoner euro till universitetet.