Studenterna berättar

Mitt namn är Polly Anderson och jag studerar pedagogik vid studieinriktningen för klasslärare.

Efter gymnasiet visste jag inte vad jag skulle göra så jag tog ett mellanår då jag vikarierade en hel del i olika skolor i Helsingfors. Jag insåg hur mångsidigt och spännande läraryrket är och bestämde mig därför för att söka in till klasslärarlinjen vid Helsingfors universitet som skulle dra igång sitt första år kommande höst. Jag kom in och har nu studerat två år. 

Det bästa med att studera till klasslärare är de intressanta kurserna, varierande undervisningsmetoderna samt alla människor med lika och olika intressen jag träffat. Det jag studerar känns meningsfullt med tanke på hur viktigt läraryrket och skolan är för välfärden i världen. Lärarna vid universitet är experter inom sitt vetenskapsområde och det är inspirerande att delta i deras undervisning och att följa med den senaste forskningen inom pedagogiken. Vi har mycket grupparbeten och diskussion under våra kurser och jag tycker det är givande att få bolla idéer och tankar med varandra.

Som klasslärare behöver du förutom att kunna undervisa i olika ämnen också ha kunskap om olika strukturer och förändringar i vårt samhälle och skolans roll i det hela. Vi lär oss om hur man undervisar elever med olika behov, främjar hälsa i skolan och vi diskuterar aktuella frågor som till exempel social rättvisa och flerspråkighet. Klasslärare är ett socialt yrke och man blir expert på människor och hur man fungerar både ensam och tillsammans i grupp.

Då man studerar på universitet har man stor frihet att planera sin dag så som den passar en och jag hinner både jobba, träna och ha ett socialt liv på sidan om studierna. Helsingfors är en jättebra stad att studera i eftersom det finns så mycket möjligheter till studiebesök och olika slags lärmiljöer. Dessutom är studielivet livligt och det finns klubbar, program och hobbyer för alla intressen!

När jag blir färdig med mina studier vill jag kanske jobba som klasslärare eller utbildningsplanerare. Jag har funderat på att också läsa allmän- och vuxenpedagogik och skulle då också kunna tänka mig att jobba med personalutveckling. Jag kan rekommendera klasslärarlinjen för dig som är intresserad av människor, utveckling och lärande och vill ha mångsidiga studier som består av allt från musik och historia till forskningsmetoder och sociologi!

Att studera till barnträdgårdslärare: vad går det egentligen ut på?

Barnträdgårdslärarstudierna (från 25.9.2018 lärare inom småbarnspedagogik) är en underbar blandning av att leka och lära. Studierna består till ungefär hälften av teori, alltså att läsa böcker och lära sig om teorier, och till hälften av praktiska övningar. De praktiska övningarna kan vara allt från att sjunga barnsånger till att måla med vattenfärger, sådant som man gör med barnen på daghemmet. Alltså sitter vi inte med tjocka böcker och läser konstant, men vi sitter inte heller alltid och pysslar, vi får det bästa av båda världarna i vår utbildning helt enkelt. Eftersom vi som barnträdgårdslärare har ett ansvar för barnens pedagogiska utveckling i daghemmet måste vi ha grundkunskaper i barnens utveckling och pedagogik med småbarn, alltså är det detta vi koncentrerar oss på i teoriväg.

Vi studenter spenderar inte heller all vår studietid vid uni, utan umgås också en hel del med barn i dagisåldern. Detta är en av de bästa sakerna med utbildningen enligt mig. Förutom praktikperioderna då vi arbetar på heltid i ett daghem, så har vi också en hel del projekt där vi jobbar med olika dagisgrupper. Till exempel har vi åkt till olika bibliotek och läst böcker för barn, hållit temaworkshoppar och besökt daghem för att se hur deras verksamhet i praktiken fungerar.

Själv sökte jag till utbildningen eftersom jag älskar att umgås med och undervisa barn. Att vara en del av barnens tidiga uppväxt och se dem utvecklas är något jag ser fram emot att få uppleva då jag börjar jobba om några år. Jag har alltid tänkt att barn är underbara ”varelser”. Barn är spontana, de kan säga lite vad som helst och det är precis det som gör vardagen i daghemmet intressant. Ingen dag är lik den andra, så arbetet blir aldrig tråkigt.

Som yngre planerade jag att söka till närvårdarutbildningen efter högstadiet, eftersom jag då redan tänkte att det skulle vara kul att jobba med barn. Jag gjorde sist och slutligen aldrig det, vilket jag tidvis ångrat i efterhand, men inte längre eftersom jag känner att barnträdgårdslärare passar mig bättre.

Även faktumet att det finns en massa lediga jobb inom yrket är en ”morot” till att studera. Vi är så gott som garanterade arbetsplatser så fort vi blir färdiga, efter tre års studier, och många av mina studiekompisar på andra året har redan löften om fasta tjänster.

Jag är Minttu, en 29-årig studerande vid studieinriktningen för barnträdgårdslärare och mamma till två barn i dagisåldern. Små barn har alltid varit en del av mitt liv, från att ha hållit reda på mina småbröder till att ha arbetat med barn. Bara två saker har alltid varit helt klara i mitt liv: jag vill bli mamma och jag vill arbeta med barn. Till barnträdgårdslärarstudier vid Helsingfors universitet kom jag via några omvägar och ett karriärbyte. Jag har en tidigare yrkeshögskoleexamen som ergoterapeut, men rehabiliteringsbranschen kändes aldrig riktigt som min grej. Då jag skötte några vikariat vid daghem inspirerades jag att söka in för att studera småbarnspedagogik, och under mina studier har intresset för branschen bara ökat.

Barnträdgårdslärarstudierna (från 25.9.2018 studier för lärare inom småbarnspedagogik) har för mig varit väldigt inspirerande och ökat min förståelse för ämnet. Även om småbarnspedagogiken är bekant för mig via min arbetserfarenhet, bjuder studierna ständigt på aha-upplevelser och för mig ett steg i taget framåt mot en verklig expertis som barnträdgårdslärare. När jag sökte in, hade jag inga desto större planer än att bli färdig barnträdgårdslärare på tre år. Redan under första studieåret förändrades planerna. Nu hoppas jag på att fortsätta studierna vid magisterprogrammet och på att skaffa behörighet som specialbarnträdgårdslärare.

Vid sidan om studierna gick jag med i studentföreningsverksamheten. Min ämnesförening har gett mig en massa erfarenhet av att arrangera evenemang, intressebevakning och samarbete mellan föreningar och olika aktörer. Föreningsverksamheten har också fört med sig otaliga möjligheter att skapa kontakter med likasinnade studenter och med potentiella arbetsgivare. Studielivet är också ganska hektiskt, så det är mycket välkommet att ha möjligheten att stanna upp en stund, delta i olika evenemang och lära känna nya människor. Då orkar man studera igen.

Att kombinera familj, studier och ämnesföreningsverksamhet har krävt flexibilitet och kompromisser av både mig själv och mina nära och kära. Det har ändå varit möjligt på grund av ett fint stödnätverk, stark motivation och bra förberedelse. Personligen har jag känt att mitt moderskap har stött mina studier, eftersom jag har fått se småbarnspedagogiken från både en förälders och en experts synvinklar.

Småbarnspedagogiken är en väldigt viktig bransch som går ut på att bygga en så bra framtid som möjligt. Små barn har under sina första år så väldigt stor potential för inlärning, att branschen behöver kompetenta, motiverade och inspirerade experter som har viljan och expertisen att sköta, fostra och undervisa samhällets minsta aktörer.

På hösten 2013 inledde jag mina studier i matematik. Matematik har alltid varit något som jag har varit bra på, och efter gymnasiet tyckte jag att det var just matematik som intresserade mig mest. Under mitt första studieår vid universitetet intresserade jag mig för möjligheten att bli ämneslärare i matematik. På våren sökte jag således in till utbildningsprogrammet för matematiklärare, deltog i lämplighetstestet och fick studierätt i pedagogiska studier för lärare.

Utöver matematik ska min examen innehålla också ett annat ämne som undervisas i skolan. Jag valde fysik, fast vilket annat läroämne som helst också skulle ha dugt. Det är bra att vara medveten om att det med en mer exotisk ämneskombination kan vara svårare att få jobb, speciellt en fast tjänst. Mina första studieår gick åt i Gumtäkt, men fjärde året använde jag på de pedagogiska studierna som tog plats på Brobergsterassen. Nu är jag inne på mitt femte år och tillbaka i Gumtäkt, och studierna är på slutrakan.

Vid pedagogiska fakulteten har jag alltså studerat endast i ett år. Jag avlade de pedagogiska studierna i ett streck för jag ville få dem avklarade på en gång. Det går förstås också att dela upp studierna i flera delar om det passar bättre in i den egna livssituationen. I jämförelse med studierna i matematik var året vid pedagogiska väldigt annorlunda: mer funderande och diskussion, mindre exakta definitioner.

Det absolut bästa med lärarstudierna var undervisningspraktikerna, då man själv fick hålla lektioner i grundskolan och gymnasiet. Vi planerade lektionerna under den handledande lärarens ledning och fick bra feedback om hur lektionerna lyckades. Jag fick oerhört viktig erfarenhet och praktiska råd angående undervisning. Tyvärr hann man under praktikperioderna med harmligt få lektioner där man faktiskt undervisade själv, men det övriga innehållet var också viktigt, till exempel att få följa med och observera när någon annan undervisade. Jag gjorde min praktik vid Viikin normaalikoulu.

På grund av mina lärarstudier utexamineras jag som ämneslärare i matematik och fysik med behörighet att undervisa i grundskolan och gymnasiet. Lärarstudierna är givetvis också ett trumfkort då man ansöker om andra arbetsuppgifter, så lärare är inte det enda möjliga yrket. Också i föreningsverksamheten har jag fått värdefull erfarenhet med tanke på arbetslivet. I korthet kan man säga att det lönar sig att utnyttja alla möjligheter som kommer emot under studietiden.

Hej!

Mitt namn är Ellinor Lindholm och jag studerar allmän och vuxenpedagogik för första året här vid Helsingfors universitet. Det är många som aldrig har hört om att man kan studera allmän och vuxenpedagogik, och ännu fler som inte har en aning om vad det innebär. Jag ska försöka ge en liten inblick i vad det egentligen handlar om.

Allmän och vuxenpedagogik innebär, åtminstone i mitt fall, att man främst fokuserar på det mest grundläggande inom pedagogiken. Vägen efter det ganska bred, då det är du själv som sedan har möjlighet att välja precis det som passar dig.

Själv valde jag att börja studera allmän och vuxenpedagogik för att jag var rädd för att placeras i ett ”fack” där jag endast kunde få ett specifikt yrke och ha ett och samma jobb resten av livet. Riktigt så är det förstås inte med andra utbildningar heller, och inget dåligt med specifika yrkesutbildningar, men jag ville ha stor frihet att själv välja att göra det jag känner för att göra, utan att min examen sätter ut gränser för mig. Alltså har jag egentligen ingen färdig eller tydlig karriärplan utan väljer istället att bygga upp den nu i samband med studierna.

Vad innebär då studierna egentligen? Studierna i sig är väldigt fria och breda, det finns någonting för alla och det är lätt att hitta något som passar just dig. Det är mycket grupparbeten och diskussioner. Vi arbetar och diskuterar mycket kring aktuella problem i samhället och arbetslivet. Ingen kan lösa alla problem som finns i världen men som pedagog kan man i varje fall försöka göra relationer lite bättre. För vi om någon blir experter på människor.

Det bästa med studierna hittills har för mig varit mina studiekompisar vid den svenskspråkiga studieinriktningen i allmän och vuxenpedagogik. Vi är inte särskilt många, och just detta tror jag har hjälpt oss att bli en så sammansvetsad grupp. Lite som en familj man alltid kan vända sig till. Jag rekommenderar starkt att söka till vår studieinriktning, så kanske vi ses i höst!

Jag är Ella-Maria, första årets studerande vid studieinriktningen för barnträdgårdslärare. Mitt intresse för läraryrket föddes då jag arbetade som au pair i Skottland och samtidigt gjorde frivilligarbete vid skolan där min värdfamiljs barn gick. Jag fick på ett mycket konkret sätt se hur min personliga insats påverkade barnens utveckling både på kort och på lång sikt. Efteråt blev jag kvar med många idéer som jag vill pröva på och som avviker markant från mina egna erfarenheter av lärare.

Mina erfarenheter av lärare från min egen barndom är mycket traditionella. Under mina studier har jag insett hur mycket mer lärarjobbet är än bara att stå framför en klass och förklara saker. Vi som framtida lärare kommer att ha ett enormt ansvar och en stor inverkan på barnen. Tanken är samtidigt både skrämmande och inspirerande. Jag fascineras av tanken att jag kommer att kunna inverka på och hjälpa så många unga människor under en för deras utveckling alldeles central fas. Det känns som att jag är på väg mot ett yrke som faktiskt har betydelse.

Hittills har själva studierna varit väldigt givande och vidgat mina vyer. Alla frågor behandlas från både  lärarens och elevernas synvinklar. Vi har praktiska övningar i grupparbete och använder mycket tid på att observera hur människor fungerar i grupper. Förstås har vi också många föreläsningar, och läsa får man nog, men det börjar inte smaka träd då ämnena är nära hjärtat och på riktigt kan tillämpas i det framtida yrket.

Jag måste också säga att det är lätt att samarbeta med människor som undervisar i och studerar undervisning. Detta syns speciellt i föreningsverksamheten, där jag har överraskats av människors initiativtagande, men också genom evenemang och gruppbildningskvällar: i alla skeden och oberoende av grupp har jag känt mig accepterad som jag är, och det har varit lätt att arbeta också med människor som är väldigt annorlunda.

Hej!

Jag är Nora Taipale, en tredje årets studerande som brinner för specialpedagogik. Mitt intresse för specialpedagogik och undervisning väcktes först efter gymnasiet, då jag av en slump hittade mig som skolgångsbiträde på lågstadiet under ett mellanår. Arbetet gav mig en insyn i skolvärlden från inlärningssvårigheternas och beteendeutmaningarnas synvinkel, vilket visade sig vara otroligt fascinerande. Jag fick arbeta i en samundervisningsklass tillsammans med en speciallärare och två klasslärare. Utöver allt jag lärde mig om teamwork fick jag också öva på lärarrollen.

När jag sökte in till Helsingfors universitet visste jag redan att jag ville bli en specialklasslärare med en egen klass och egna elever. Som studerande i specialpedagogik kan man välja att specialisera sig antingen som lärare eller sakkunnig. Jag sökte mig redan under första året till lärarlinjen, där man får behörighet för deltidsspecialundervisning.

Under gulisåret avlagde jag grundstudierna och en del ämnesstudier i specialpedagogik. Då fick jag bekanta mig bland annat med det finska utbildningsväsendets och specialpedagogikens historia, svårigheter med att lära sig skriva och räkna, beteendestörningar och social utslagning. På våren under mitt andra studieår sökte rätt att studera ämnesdidaktiska studier, som ger mig behörighet för arbete både som klasslärare och specialklasslärare.

De ämnesdidaktiska studierna innehåller bland annat mycket praktiskt orienterade kurser i didaktik, där man lär sig att undervisa i och åskådliggöra alla ämnen som undervisas i grundskolan. Studierna i specialpedagogik innehåller dessutom undervisningspraktik, där man får öva på att planera lektioner, arbeta i grupp och undervisa i skolan.

Det bästa med studierna har för mig varit gemenskapen som jag har hittat här. Vår ämnesförening Erikeepperi är en liten men hemtrevlig förening, där alla känner varandra och hör till samma familj av specialpedagoger. Man både ser och känner av gemenskapen såväl dagtid på campus som under kvällen på fest. Välkommen till oss!